Spralliga steg mot orgelläktaren – Carla och Peter gör sig redo för julspelning

Med studsande steg tar Carla och Peter trappan upp till orgelläktaren. Två spelsugna orgelelever på väg mot dagens lektion. Kantor Örjan har precis mött dem vid skolan i Näsåker och promenerat den lilla biten till Ådals-Lidens kyrka. Efter obligatorisk handtvätt är det dags att sätta sig vid tangenterna.

Carla och Peter nappade på Örjans erbjudande om att prova orgel som lovaktivitet. Det lät spännande – och nu är de fast. Om några veckor står de redo för sitt första framträdande. Vid julkrubban den 23 december ska de spela en känd barnvisa och en julsång med ukrainskt ursprung. Mer avslöjar vi inte – kom och lyssna!

Carla erkänner att hon är lite nervös. Peter tycker mest att det ska bli kul. Och efter att ha hört dem spela kan vi lova: det kommer gå galant.

Den första låt Peter lärde sig var ”Om du har ett äpple”. Idag testar de ”Nu tändas tusen juleljus” för första gången. Favoritlåt? Peter gillar allt. Carla däremot har en önskan – Adventsvisa. Den tycker hon är så fin. Hon sjunger den med kulturskolans luciatåg i Sollefteå kyrka den här veckan.

Att ha en kyrkorgel hemma är svårt, så mellan lektionerna övar de på piano. Det är stor skillnad, men det får duga. Orgeln är ju egentligen en hel samling blåsinstrument. Carla berättar att hon till och med varit inne i orgeln.
– Det är ganska brunt där inne. Som ett helt rum med luckor och pipor.

Under dagen har Örjan upptäckt att en pipa böjt sig och måste lagas. Vi passar på att prata om hur piporna får luft och Peter undrar:
– Hur gjorde man innan det fanns el?
Örjan visar med hela kroppen hur det var att vara orgeltrampare – den mänskliga motorn som blåste liv i orgeln innan elmotorn.

Barnen svänger sig med ord som tremulant, manualer och pedaler utan problem. Just pedalerna gillar Peter. Eller egentligen vill han helst använda allt samtidigt – händer på tangenter och fötter på pedaler.
– Det är ganska svårt, men det går, säger han med ett leende.

Text: Kristina Hellberg