“Heeej Caaariiin” ropar barnen på långt håll och kommer springande så fort jag kliver ur bilen. Det är som att ha en egen hejaklack varje dag när en kommer till jobbet. Fantastiskt! På väg till mitt arbetsrum stannar jag och pratar en stund med dem. En dag har jag med mig stora kassar fyllda med arbetskläder till personalen och ett av barnen ser en stund fundersamt på mig och frågar sedan: hur stark är du, chefen? Lagom stark säger jag, hur stark är du? Så HÄÄR stark, mäter han upp mellan sina armar.
På mitt arbetsrum har barnen fått måla på min ena vägg. Där lever nu spöken, spindlar, monster, en robot, en rosa gris (polkagris såklart), något långt och avlångt som konstnären sedan beskriver som “en lite lång historia” och en massa andra spännande saker. Det skvätter färg och penslar och de känner sig också lite busiga som målar direkt på en vägg - men de vet, så här får en egentligen inte göra, det är några barn som talar om det för mig. Tack. Då vet jag.
Kilen är den lilla förskolan med det stora hjärtat. Vårt driv är att vara den bästa förskolan vi kan, för varje barn och dennes utveckling. Vi vet hur viktiga barnens första år är, där läggs grunden för en trygg individ. Vi vill ge barnen de allra bästa förutsättningarna att möta framtiden. Det vill vi göra genom att ta tillvara och bygga vidare på barnens naturliga kreativitet, nyfikenhet och upptäckarlust. Barnen får utforska och pröva nya saker, fundera kring och diskutera hur allt fungerar och hänger ihop. Eller om det kanske inte gör det? I frågan finns lärande, och ofta är det resan till svaret som är det stora.
Dagen är utformad för att möta varje barns behov, och genom rutiner och delaktighet får alla barn lära sig att visa hänsyn och att deras tankar och åsikter är viktiga. Att varje barn är viktigt och unikt.
På Kilen är barnen speciella. Somliga skulle kanske hävda att de är väl som vilka barn som helt, men nej – vi tycker att varje barn är speciellt. Dessa små, stora och spännande individer som växer och utvecklas varje dag hos oss gör att jag känner tacksamhet över att smittas av, inte bara ilskna baciller, utan också den där fascinationen över livets små saker - den som lite försvann på vägen till vuxen. Varje dag – ett äventyr. Om du vill. Hur länge kan en liten barnaskara tex fascineras över getter? Tydligen väldigt länge visade det sig. Tänk om vi ibland stannade upp och såg världen på nytt genom ett barns ögon. Då skulle världen se annorlunda ut, det är jag säker på.
Carin Edward
Rektor