Ett barn med ett färgglatt paraply i handen och gula gummistövlar hoppar i en vattenpöl.
Lyssna

En vanlig ovanlig dag på Kilen

Elin är förskollärare på Kilen. Här berättar hon hur en vanlig, ovanlig dag kan se ut på förskolan.

Morgon 

När jag kliver in i rummet sitter barnen redan vid frukosten. Det är liv och rörelse, röster som ropar mitt namn och små händer som vinkar. ”Sätt dig här!” ropar de. 
Några är lite extra knäsugna i dag och plötsligt sitter jag där med två små skruttar i knät. Jag hinner tänka: På vilket annat jobb blir man välkomnad så här? 

Förmiddag

Efter frukosten är det dags för påklädning. Vantar, mössor och overaller – ett helt litet projekt i sig. Sedan går vi ut i snön för pulkaåkning. Skratt ekar i backen och kinderna blir röda av både kyla och glädje. Barnen klättrar upp på snöhögen, hasar ner igen och gräver gropar i snön med både händer och spadar. 

Vi har julgransplundring ute i snön. Barnen önskar sånger: Lusse Lelle, Mössens julafton och Mormors lilla kråka. Julgransplundringen avslutas med att vi dansar långdans tillsammans och gör raketen.  

Vi går in igen för avklädning och toalettbestyr. Därefter har vi samling med sånger om bondgården tillsammans med de yngsta barnen. De sjunger djurläten för full hals – kor som råmar, grisar som grymtar och får som bräker. Vi avslutar med fruktramsan, där det klappas glatt på benen. De äldre barnen har gått upp för någon annan planerad aktivitet. 

Sedan ritar vi djur. Ett barn ritar fem björnar, ett annan ritar ett monster och ytterligare ett ritar en häst. Fantasin flödar. Därefter hinner vi med några rörelsesånger innan det är dags för lunchen som serveras av vår fenomenala kock Anna: fläskpannkaka med sylt och som vanligt minst tre sorters grönsaker eller sallader. En liten skrutt somnar i mitt knä mitt under lunchen. Det är inte helt lätt att äta själv då, men det är svårt att vilja flytta på någon som somnat så gott. 

Eftermiddag

Efter lunch är det dags att bädda ner barnen som ska sova i sina vagnar. De andra delar upp sig i grupper och lyssnar på högläsning. När alla har kommit till ro får jag äntligen en liten rast – vila öron och ögon en stund. 

Sedan tar jag med ett gäng upp till övervåningen för spel och pussel. Det blir en sådan stund som gör jobbet extra fint: tio barn, alla är helt uppslukade, engagerade och nöjda med det de gör. 

Det är mellanmålsdags – alltid med hembakat bröd. En uppskattad paus. 

Vi hade planerat att vara inne och måla på eftermiddagen men nu när det äntligen är snö tar vi istället med oss vattenfärg och går ut igen. Går det att måla på snö? Vad händer då? Vi måste testa. 

Kväll

Så småningom börjar barnen droppa av, en efter en. Föräldrar kommer, kramar delas ut och dagen rundas av. Det är dags för mig att bege mig hem – trött, men med hjärtat fullt.