Att ha hopp, få vara som du är och känna att livet har mening – det får själen att må bra och gör dig rustad för livet. Här kan du stanna upp och reflektera en stund.
Brukar du ta dig tid att fundera över livets stora frågor? Som Varför finns just jag? Hur hänger jag ihop med andra människor och världen runt mig? Och vad är meningen med alltihop?
Dina svar kan hjälpa dig att stå stadigt i tillvaron.
Kom igång med de svindlande stora frågorna. Eller stanna upp och förundras över något i tillvaron.
Frågorna är ibland svindlande stora, men vi har också hela livet på oss att fundera.
Tänk dig att alla tänkbara svar på dessa frågor finns utritade på en karta – en livskarta. När du vandrar genom livet behöver du hantera olika situationer och välja hur du förflyttar dig på kartan.
När du är nyfiken och öppen för de stora frågorna stärker du dig själv. Du bygger en inre kompass: Du lär dig vad som är viktigt för dig, hur du ska förhålla dig till andra människor och var du hämtar kraft. Du stärker det som kallas för din existentiella hälsa.
Med en stärkt existentiell hälsa blir det lättare att välja vilka steg du ska ta. Och när du möter motgångar i livet eller när omvärlden är orolig – då har du en inre trygghet och en känsla av mening som hjälper dig att stå stadigt.
Några sätt att stärka din existentiella hälsa är att
Läs en novell om två unga människor som ser på världen med olika ögon och hur förundran kan väcka något inom oss.
Halv nio gick jag ut från mitt rum och möttes av Robin som väntade i korridoren. Vi tog sällskap, precis som vanligt. Jag hade redan sett snön genom fönstret och suckat. Nu gick vi den långa och jobbiga vintern till mötes.
Vi tog halvtrappan ner och sedan tog Robin sats och skjutsade med båda händerna upp ytterdörren, så att vi kunde kliva ut på trappavsatsen sida vid sida. Därifrån tog jag de tre trappstegen i ett enda snabbt steg ner på gatan, men märkte sedan att Robin stod kvar. Robin hade ett leende över ansiktet och svepte med blicken från höger till vänster.
– Wow, så vackert! Är det inte otroligt?
Jag följde hens blick.
– Jag ser snö, konstaterade jag.
– Gör du? frågade Robin med förvåning i rösten.
Och fortsatte sedan:
– Jag blir alldeles lycklig av det jag ser. Det är så vackert, hela landskapet. Är det inte förunderligt?
Förunderligt? Jag kunde knappt ordet.
– Nej, nu är det är mörkt, kallt och pest, svarade jag.
Så tog också Robin ett hopp ner för avsatsen och vi gick för att möta dagen.
Jag tänkte inte mer på det som kan vara förunderligt förrän en kväll några månader senare, när Robin och jag promenerade långt från campus. Vi hade så mycket att prata om när det gällde Robin och hens identitet. Det var en jobbig period hen gick igenom.
Vi vandrade genom en park och när vi nästan nått dess ände slog vi oss ner på en bänk. Det var mörkt omkring oss. Det var fortfarande långt kvar till ljusa och ljumma kvällar. Ändå, med varma kläder hade vi det ganska bra. Vi satt båda stilla och tänkte på det vi alldeles nyss hade pratat om. Plötsligt vred Robin på huvudet och tittade rakt på mig.
– Hör du tystnaden? Visst är den speciell?
– Ja, svarade jag. Inte en endaste bil hörs.
– Att sitta här med dig, i tystnaden - det får mig att känna … förundran. Förundran inför livet. Förstår du vad jag menar?
Jag log åt Robin. Nu pratade hen om det igen – förundran och att något är förunderligt. Men den här gången sade jag inte emot. Det var något speciellt med tystnaden.
Den våren, efter examen, skildes vi åt. Jag flyttade hem till mamma en tid. Robin och jag fortsatte att höras, men det var inte som förr, när vi hade levt våra liv sida vid sida. Pratat om allt det viktiga.
Så en morgon var det min mammas födelsedag och jag gick ut på altanen, med en enda liten rabatt. Jag ville hitta några blommor att sätta i en vas.
Jag satte mig på huk intill ett sjok med vildvuxna blommor vars stjälkar trasslade in sig i varandra. Blommorna var små och blå. Jag kände igen dem och vissta att de hade det märkliga namnet förgätmigej, som betyder "glöm mig inte". Märkligt hur de kunde vara så många och så perfekta, varenda en. Jag lät blicken vila på dem och fylldes av en känsla av något storslaget.
– Wow, sa jag för mig själv.
Jag sa det om de små blå blommorna. Men egentligen tror jag att jag också sa det om den känsla jag just upplevde. Jag tror det var förundran jag kände.
Text: Anna
Det sägs att vi tänker 65 000 tankar under en dag. Av dem är 90 procent tankar som vi har tänkt förut. I snitt är alltså bara var tionde tanke ny.
De gamla tankarna vandrar som på en upptrampad stig i hjärnan och de är lätta att tänka. Därför är det bra att utmana sig att tänka nya tankar.
Tankarna hör ihop med känslor. Ibland kommer en tanke först, sedan följs den av en känsla. Ibland är det tvärt om – vi får en känsla, som följs av en tanke. Kanske triggas tanken eller känslan av en doft, en person eller en låt som kommer i vår väg.
En del av våra tankar är destruktiva. Om vi lär oss att förstå känslorna som hör ihop med tankarna kan vi lättare förändra tankarna och lära oss att tänka nya tankar.
Känner du att känslorna rusar i panik? Eller är du uppgiven? Här får du råd om vad du kan göra för att stilla själen.
Antingen kan du söka upp en person som kan ge dig trygghet. Eller så kan du göra en lugnande andningsövning. Du kan också kombinera de båda.
En andningsövning minskar stress och ångest och hjälper dig att få mer närvaro i kroppen.
Lägg en hand på pannan och en på nedre delen av bakhuvudet eller där det känns bra att placera händerna. Känn kontaktytan mellan händerna och huvudet och tänk på någon eller något som gör dig trygg. Det kan även vara ett husdjur eller en plats. Byt händernas placering om du vill.
Börja andas lugnt och djupt med magen. Fokusera på utandningen. Andas gärna genom näsan och hitta en lugn och jämn rytm.
Låt varje andetag hjälpa dig att skapa mer utrymme för allt som känns i kroppen. Tänk att alla känslor är okej och att du är okej precis som du är med alla olika känslor, tankar och kroppsförnimmelser – allt sådant som känns i kroppen. På så vis lugnar du kroppens alarmsystem. Du är okej även om du känner dig avstängd, tom och orkeslös.
Fortsätt att andas lugnt och rytmiskt en stund, samtidigt som du tänker på någon eller något som gör dig trygg. Fortsätt tills känslorna och kroppen har lugnat sig. Kanske lägger du märke till att andningen blir djupare av sig själv eller att händerna blir varmare.
Avsluta övningen med att ta ett djupare andetag – sträck på dig och spänn hela kroppen samtidigt som du kniper ihop händer och fötter, om du kan, och skrynklar ihop hela ansiktet. Räkna till fem.
Släpp anspänningen och låt andningen komma av sig själv.
Rör på axlarna och ta ännu ett djupt andetag, titta dig runt där du är och lägg märke till tre saker du tycker om.
Ta en stund och skriv ner eller prata in på mobilen det du känner och tänker just nu. Ta med både känslor och sådant som kan kännas i kroppen. Det kan till exempel vara: ”Jag känner mig jätteledsen, det dunkar i bröstet, det känns som om jag inte vet vart jag ska ta vägen, det känns svårt att andas, jag känner mig yr”.
När du har skrivit eller pratat in klart, upprepa den lugnande andningen en stund och lägg märke till hur det känns nu. Om det fortfarande pågår saker inom dig, skriv ner eller prata in även de sakerna.
Ta en kopp varm dryck och något att äta. Kanske behöver du vila en stund. Det kan kännas extra bra att hålla om en kudde när du fikar och vilar.
Ring eller ta kontakt med en kompis om du har möjlighet till det.
Berätta gärna så snart det är möjligt för någon trygg person i ditt liv om vad det var som hände. Kanske behöver du prata mer om dina känslor och tankar.
Känslohjälpen är en del av metodmaterialet Meningen med mig – ett material för unga om känslor och mening.
Du kan också läsa om psykisk ohälsa, som stress och ångest, på 1177.se. Där får du också råd om när du kan behöva kontakta vården.
Vi hör ständigt talas om våld, kriminalitet och krig. En del av oss har det nära inpå, andra följer det på sociala medier och i nyheter.
Det finns hopp, även om det ibland känns långt bort. Och vi kan alla bidra till att sprida omtanke och kärlek i världen. Men vi behöver också prata om vår rädsla och oro. Du kan vända dig till kyrkan om du behöver någon att prata med. Präster och diakoner har tystnadsplikt.
Svenska kyrkan finns över hela Sverige och delar upp landet i många små delar – församlingar – med flera kyrkor i varje. Därför bor alla i en församling, du också.
Det finns plats för dig i din församling, men du är också välkommen till vilken församling eller kyrka du vill. Du är välkommen oavsett vilken tro du har och oavsett om du är medlem i Svenska kyrkan eller inte.
Om du inte vet i vilken församling du bor, får du hjälp genom att fylla i formuläret Sök församling, nedan.