Foto: Lars Lindgren

Väddö kyrka

Väddö socken har i alla tider präglats av närheten till Åland hav med fiske och sjöfart.
Gravfält från yngre järnåldern och en bevarad runsten visar att området bebyggdes tidigt och i urkunderna (skriftliga dokument) omnämns Väddö för första gången redan 1314 i samband med gällande av den så kallade “sexårsgärden”.

Namnet Väddö kan som många forntida ortsnamn betyda flera saker. Det kan komma från det fornsvenska verbet ”jaga, fiska” och syfta på fiske och sjöfågelsjakten vid kusten. Ortens egna hembygdsforskare använder förklaringen VED Ö. Ved är det urgamla namnet för skog, så Väddö beskrevs så som ”Den skogiga ön”. Läs mer.

Rundtur i Väddö kyrka

Genom sitt läge fick socknen en för det övriga Sverige speciellt väsentlig betydelse såsom, den naturliga vägen Åland och Finland. Inte minst gällde detta efter Stockholms grundläggande, då Väddöbönderna ålades den betungande skyldigheten att frakta varor och resande till Åland samt att hysa de resenärer, som inväntade lämplig båtlägenhet.

Detta öppna östliga läge medförde också att Väddö liksom största delen av den svenska östkusten, blev offer för den ryska flottans härjningar år 1719, varvid klockstapeln och prästgården, men ej själva kyrkan, brändes.

Medeltidskyrkan

Något väster om den nuvarande kyrkan, men på samma kyrkogård som denna, låg fram till år 1840 en medeltida kyrkobyggnad. Dess utseende framgår av en teckning av Rhezelius från år 1635 samt av en plan från 1700-talet. Den bestod av ett rektangulärt långhus med sakristia i norr och vapenhus i söder. Murarna var av gråsten (senare återanvänd i den nya kyrkan) och sadeltaket spånklätt samt försett med tre takprydnader av smitt järn. Kyrkan representerade alltså den i Uppland vanligaste typen av medeltidskyrka och var troligen uppförd under 1300-talet. Man kan notera att fem inventarier av central liturgisk betydelse härrör från 1300-talets första hälft, nämligen dopfunten, altarkrucifixet, madonnabilden samt nattvardskalken och paténen. Ingenting i arkitekturen, så långt man kan avläsa den ur teck­ningen och planen, motsäger att kyrkan byggdes under samma tid.

Långhuset var täckt av ribbvalv, förmodligen stjärnvalv, som slagits först på 1400-talet. Valven och väggarna var försedda med målningar, antagligen från 1400-talets slut. Väggarnas bemålning överkalkades 1755 eftersom den enligt församlingens präst var “gemen och inga antiquiteter där utinnan’’.

Valvmålningarna stod däremot intakta till rivningen och beskrivs i 1829 års inventarium, på följande sätt: ‘‘Hvalfvet i kyrkan är måladt under Catholska tiden, och föreställer målningen hwars färgor ännu bibehålla sig, diverse händelser utur Bibliska historien”.

Den enda ingången till kyrkan fanns via vapenhuset, men senare togs även en ingång upp i väster. Nya fönster togs upp under 1700-talet.

Nya kyrkan

Mot 1700-talets slut hade församlingen växt ur sin medeltida kyrka, och flera förslag till utbyggnad presenterades, senast år 1830. Men år 1839 framlades och accepterades en ritning till en helt ny kyrka, utförd av konduktören J. Hawerman. Resultatet blev, att man under åren 1840–42 rev den gamla kyrkan och uppförde en ny något öster därom.

Denna nya kyrka är ovanligt nog orienterad i nord-sydlig riktning, sålunda med koret i söder och inte i öster, vilket annars är regel. Den har en sakristia mitt på östra långsidan samt ett torn uppfört 1852–54 mitt på den västra.

År 1872 slog åskan ner i kyrkan med en förödande eldsvåda som resultat. Dock stod murarna kvar efter branden och redan samma år på­börjades återuppbyggnaden efter en ritning av arkitekten Frans Lindskog.

Restaureringar

Kyrkan har restaurerats två gånger, 1926 under ledning av arkitekt Ärland Noreen och 1968–69 av arkitekt Jörgen Fåk, Kalmar.

Vid den första restaureringen murades de båda sydfönstren på omse sidor om altaret igen, och kyrkan målades i grå stänkmarmorering. Konsolerna mellan tak och vägg höggs bort och taket utformades med kassetter.

1968 öppnades på nytt korväggsfönstren. Kyrkan fick nytt innertak samt golv av röd kalksten och målades ljus. Den förminskades genom att utrymmen för brudkammare mm avdelades under läktaren.

Rundvandring

I vapenhuset finns en tavla med arbete av den skickliga brodösen Erika Ekholm från Massum, Väddö.
Ljusbäraren är en modern ljusglob av smitt järn, som symboliserar ”Världen för Kristus”. Det är i den kyrkobesökare sätter ljus till minne av nära och kära.

Inne i kyrkan till höger finns Johanneskoret som iordningställdes 2015–16 för gudstjänster, dop m.m. Där kan du se den gamla altartavlan, målad i olja av C Althin 1896, föreställande Fotatvagningen (Joh 13:1–17) och i fönstret står en kopia av Eva Spångbergs Jesusbild.

Om du fortsätter längs den västra väggen så finner du två av de fyra bevarade, medeltida träskulpturerna från den gamla kyrkan: Madonnan och Kristus som Smärtoman.
Madonnan är ett höggotiskt arbete från 1300-talets mitt och restaurerades 1926, tillsammans med övriga träskulpturer, av konservator Alfred Nilsson. Han befriade den från övermålningen av vit färg samt de kompletteringar som hade gjorts av Madonnans och barnets händer under 1800-talets slut.
Kristus som Smärätoman är avsevärt yngre och är utförd omkring år 1500. Det finns en väldigt likartad bild, säkerligen utförd i samma verkstad, i Häverö kyrka (Roslagens västra pastorat).

På båda sidor av den västra porten samt vid dörren till sakristian står pyramider från 1710–11. Dessa fanns i den gamla kyrkan och återanvändes först genom att placeras på prästgårdsverandan. Men vid en restaurering lyckades de återställa dess och placerade två mot koret och två på varsin sida av sakristian. De vid koret blev sedan flyttade till var sida av den västra porten.

Den vävda väggbonaden ”Soluppgång” är skapad av Ylva Linder 2018.

Dopfuntens fot av gotländsk sten från 1300-talet, är äldst av Väddö kyrkas inventarier och stod redan i den medeltida kyrkan. Cuppan, den skålformade delen, ersattes 1949. 

Altaruppsatsen består av en omramning, dekorerad av konservatorn Gösta Lindström, kring altartavlan som föreställer Himmelsfärden. Den målades av Jerk Werkmäster i samband med den stora renover­i­ngen av kyrkan 1926 och på altaret står ett annat av kyrkans medeltida träskulpturer: altarkrucifixet, ett litet vackert arbete från 1300-talets första hälft och ovanligt mycket av dess ursprungliga bemålning är bibehållen. Kronan har vridits samman av vide.

Ett flyttbart mindre altare, en ambo (talarstolen) och sittbänk har tillverkats av Kurt Gustavsson, Väddö Snickerifabrik.

Predikstolen är från tiden när den nya kyrkan byggdes 1870 och över den hänger en bonad av Märta Gran från 1955.

Predellan, utförd av en tysk mästare i slutet av 1400-talet, är den största bevarade delen av altarskåpet som fanns i kyrkan innan rivningen. Den föreställer Kristus som Smärtoman, omgiven av de fyra stora kyrkofäderna Augustinus och Gregorius t.v. och Hieronymus och Ambrosius t.h.

Över dörren till sakristian sitter den sista bevarade, medeltida träskulpturen: triumfkrucifixet från 1300-talets slut. När den nya kyrkan byggdes ställdes detta, tillsammans med ­övrig träskulptur, upp på sockenstugans vind. En missionsförsamling fick, i ­början av 1900-talet, överta själva Kristusbilden, vitlimmade den och satte upp den i missions­huset. Men vid en visitation av ärkebiskop Nathan Söderblom 1916, föreslog han att kyrkan skulle återfå sitt krucifix. Till nyinvigningen tio år senare, restaurerades bilden och återförenades med det vackra ”livsträdskorset”. Detta unika triumf­krucifix visades upp i Uppsala domkyrka vid en utställning av Uppsala stifts medeltida föremål.

I sakristian förvaras en fin samling av bl.a. kyrkliga textilier och föremål som används vid nattvarden.

Votivskeppet är en modell av Väddöbriggen Jupiter. Felix Eriksson, jungman på briggen, blev senare kyrkvärd och 1954 gjorde han denna modell och skänkte till kyrkan.

Den stora orgeln på läktaren är byggd 1948 av Åkerman & Lunds Nya Orgelfabriks AB, men fasaden är från 1874 års orgel. År 2016 köptes en digital orgel, en Allen Bravura, vilket är den orgeln som idag mest används vid gudstjänster och förrättningar. Spelbordet är placerad i koret nära predikstolen. I koret står även en flygel som används flitigt.

Två vackert bemålade skåp, det ena från 1700-talet, har stått på nuvarande Kista hembygdsgård här på Väddö och användes i sakristian till prästens dräkt och olika kyrkliga föremål. Det andra skåpet är en välgjord kopia.

Väddö kyrka äger en intressant samling ljuskronor av malm från 1600-talet och 1700-talets början.
Den äldsta är från 1600-talets första hälft och hänger i brudkammaren.
De tre ljuskronorna över mittgången är alla knutna till en och samma släkt. Den äldsta från 1677 har 8 armar och är krönt av en ängel med äpple i handen. Den skänktes till kyrkan till minne av prosten Johan Halénius av hans änka prostinnan Elsa Halenia och deras barn. Änkan ville gärna bo kvar i prästgården och såg till att en av döttrarna, Elsa, gifte sig med prostens efterträdare, så att hon kunde bo kvar. Den nye prästen, Hoffman, dog efter bara 2 år i församlingen. Änkan fick sin dotter omgift med nästa Väddöpräst, Ivar Hilleström. Han och Elsa fick 5 söner och de skänkte, till minne av sina ­föräldrar,­ ­den andra och större ljuskronan 1723.  En av sönerna, Pehr Hilleström, arbetade i armén och råkade i rysk fångenskap. Han lyckades fly tillbaka till Sverige och ta sin tillflykt till brodern, som var präst på Väddö. I tacksamhet för befrielsen skänktes den tredje ljuskronan i mittgången.

Hans son, Pehr Hilleström den yngre­­, växte upp här i Väddö prästgård och blev känd som en av Sveriges förnämsta konstnärer under 1700-talet. Hans verk finns att se på bl.a. Nationalmuseum och Nordiska museet i Stockholm.

De båda mässingsljusstakarna på altaret är från 1600-talet. På en av dessa finns en namnplåt med inskriften ”PETRUS ÅHMAN COMMINISTER”, präst i Väddö på 1670-talet.

De äldsta bevarade textilierna härstammar från 1700-talet.
En mässhake av röd sammet med guldgaloner bär årtalet 1766 och en svart mässhake försedd med latinska kors, avslutat av fyra adliga kronor, har årtalet 1771.
Ett kalkkläde av vitt sidensars med silkesbroderier är från 1700-talets första hälft, men det finns även ett större i svart siden från 1700-talets slut.
Av de textilierna från modern tid finns en korkåpa som skänktes till kyrkan 1969. Den är komponerad av Kerstin Persson och utförd av Agda Österberg, Varnhem.
Det tygstycke som pryder altaret kallas antependium och i Väddö kyrka finns ett svart sådant från 1947, som är vävt och sytt av lin och ull från socknen. På det gröna antependiumet, komponerat av Märta Grahn 1955, finns i mitten en båt med vimpel – socknens månghundraåriga sigill.
Förutom denna och bonaden ovanför predikstolen har hon även komponerat en grön mässhake.
I kyrkan finns ett vackert blått bårtäcke som också vävts av församlingsbor.
Mattorna i koret är komponerade av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse år 1961 och utförda av Libraria Konsthantverk AB.
I förvaring finns en finnvävnad, även kallad dubbelvävnad, där motivet även ses på baksidan i omvända färger. Denna föreställer Noas ark och är vävd av Gunhild Swedenborg-Johansson, Senneby.

Väddö kyrka äger två kyrkklockor och båda är ursprungligen från1660-talet. De behövdes gjutas om efter branden 1872 och arbetet utfördes av Johan A. Beckman, Stockholm.
Storklockan är prydd med bladornament och har flera inskrifter, varav ena är: ”Bevara din fot när du går till Guds hus och kom till att höra. Pred.bok 4v17”.
På lillklockan står det bl.a. ”Kommer till Herren medan man kan finna honom, åkaller honom medan han är när. Es. 55 v. 6”.

Väddö församling ingår i Roslagens östra pastorat tillsammans med Blidö, Estuna-Söderbykarl, Frötuna, Lohärads, Länna, Norrtälje-Malsta, Riala, Roslagsbro-­Vätö och Rådmansö församlingar.

I Väddö församling firas gudstjänst också i Arholma kyrka, Björkö-Arholma kyrka, Grisslehamns kapell och Singö kyrka. (Klickbara länkar)

Övriga byggnader

Vid Väddö kyrka finns också Sockenstugan och gravkapellet samt två kyrkogårdar och en minneslund. Församlingsgården finns i Älmsta. (klickbar länk)

 

Sittplatser: 350 personer.
Adress: Mälbyvägen 1, 764 91 Väddö

 

 

Källor:
Lindgren, Mereth, Väddö kyrka, Upplands kyrkor 151, Ärkestiftets Stiftsråd 1972
Riksarkivet
Riksantikvarieämbetet

Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren
Foto: Lars Lindgren