– Vissa saker är jobbigare i blåst och regn. Trimmer till exempel. Det blöta gräset blir som klister när man rensar kring gravstenar. Det blir så fult, säger Ann-Kristin med ett leende som visar både yrkesstolthet och praktisk erfarenhet.
Dagen börjar ofta med en blick på väderprognosen. Det styr mycket. Vad som ska prioriteras, vad som kan vänta. Sommaren innebär vattning, trimning, ogräsrensning och gräsklippning, men allt får stå tillbaka när en begravning närmar sig.
– Det är så klart prio ett. Vi gräver gravarna, jag kör hjullastaren för att frakta bort jord. Det är ett tungt jobb, men vi hjälps åt, säger hon.
Att arbeta på en kyrkogård är mer än ett fysiskt arbete. Det är att vårda en plats där människor kommer för att minnas. Ibland vill de prata. Ibland bara vara.
– Vissa är väldigt pratsjuka och det är trevligt. En dam behövde verkligen hjälp med något en gång – så klart man hjälper till. Det blir ofta fina samtal, särskilt i Foss där fler kommer förbi.
Ann-Kristin rör sig vant mellan rabatter och maskiner. Just nu är det sommarblommor som sätts, men det är perennerna hon räknar med. Växter som klarar sig själva, år efter år. Häckarna ska klippas och det är många meter, faktiskt så många att hon själv säger att de borde mäta någon gång.
– Det blir halvdagar när vi klipper. Det är rätt tungt. Men tyngst är nog ändå lövblåsningen. Det tar tid.
Det är inte självklart att Ann-Kristin skulle hamna här. Tidigare arbetade hon som trafiklärare. Men så sökte barnen sig mot trädgårdsyrken och hon följde efter.
– Jag läste till trädgårdsmästarassistent, började som säsongs anställd och blev kvar. Jag får vara ute mycket och använda min kreativa sida.
Och kanske är det just det möjligheten att kombinera omsorg med skapande, stillhet med samtal – som gör yrket så givande.
– När jag själv reser tittar jag gärna in på kyrkogårdar. Ser hur de löst saker. Det är platser för lugn och ro, även om man inte har någon anhörig där. Göken hörs tidigt på morgonen. Det är en sån stillhet här.
En besökare på kyrkogården i Krokstad uttrycker det enkelt men med eftertryck:
– Man känner att det är någon som verkligen bryr sig om platsen. Allt är gjort med omtanke. Det märks.
Och kanske är det just det som Ann-Kristin Aronsson allra mest förmedlar omtanke. I varje blomma, varje rak linje, varje möte.