Kyrkogårdsarbetare Jonathan, Fredrik och Anders på Foss kyrkogård
Lyssna

Det stillsamma hjärtat i församlingens vardag

Bland fågelkvitter, blommande rabatter och krattade gångar pågår ett stillsamt men viktigt kyrkogårdsarbete. Här möts trädgårdskunskap, teknisk skicklighet och mänsklig värme i omsorgen om livets sista viloplats.

På åtta kyrkogårdar i församlingen arbetar ett engagerat team med att vårda dessa platser, inte bara för nutidens besökare utan också med respekt för historien och blicken mot framtiden. Här planteras, klipps och underhålls det med omsorg och eftertanke. Men arbetet handlar om mer än växtlighet och maskiner. Här möts människor i sorg och stillhet och personalen finns där med närvaro, lyhördhet och medmänsklighet. Vi möter 
kyrkogårdschef Fredrik Lengquist, som berättar om det dagliga arbetet och visionerna framåt.

– Kyrkogården är en plats för eftertanke. Ofta möter vi människor i sorg, säger Fredrik. Vår uppgift är inte att ge andligt stöd, men ett hej, ett ögonkast eller bara att stänga av maskinen för en pratstund kan betyda mycket.

Ett arbete med hjärta och kompetens

Att arbeta på kyrkogård innebär mer än man kanske tror. Det krävs kunskap om växter, jord och beskärning, men också om tekniska maskiner och säker hantering. Trädgårdsarbetet sker i skiftande väder, med både fysiskt krävande moment och stort personligt ansvar. Och därtill ett lyhört öra.

Det är också ett yrke i förändring. Med klimatanpassning och hållbarhet i fokus går arbetet mer och mer mot eldrivna maskiner, kompostering på plats och ökad biologisk mångfald. Insekthotell och fågelholkar är en del av vardagen, liksom strategisk beredskap för kriser och framtida behov.

– Vi planerar långsiktigt. Det finns en färdplan fram till 2030 och mycket handlar om att våra kyrkogårdar ska vara både hållbara och värdiga, berättar Fredrik.

Platsen där historia möter framtid

Ett särskilt fokus har också lagts på de kulturhistoriskt värdefulla gravarna, de så kallade kulturgravarna. Dessa bevaras när gravrätter återlämnas, efter noggrann granskning av antikvarier. Skyltar markerar deras historiska betydelse och församlingen tar ansvar för skötseln.

Samtidigt märks förändrade sorgekulturer. Många väljer idag gravformer som kräver mindre skötsel som askgravplatser eller minneslundar. Det handlar både om livsstil och praktiska skäl att anhöriga bor långt bort, eller att den avlidne inte ville skapa ett ansvar för andra.

En inbjudan till stillhet

Kyrkogården är inte bara en plats för de sörjande, det är också en plats för vila, skönhet och lugn. Många besöker kyrkogårdar för att bara promenera, sitta ner en stund eller uppleva grönskan. Och det är något personalen vill välkomna fler till.

– Man behöver inte ha en anhörig begravd här för att komma hit. Kyrkogården är en öppen plats, där alla är välkomna, oavsett tro eller bakgrund. Vi ser gärna att fler upptäcker vilken frid det kan ge att vara här en stund.

Och ett särskilt önskemål:

– Ser man något fint så säg gärna det. Det betyder mycket för oss som jobbar här. Men om du undrar över något eller ser något som du upplever som mindre bra, får du gärna säga till oss då också. Vi vill gärna ha en dialog med dem som besöker kyrkogården.

Kyrkogårdsarbetets själ

Mitt i arbetet med trädgårdar, maskiner, krisberedskap och sorg finns något annat: relationer. Både till kollegor, till platsen, och till dem som besöker kyrkogården.

– Det viktigaste verktyget vi har är personalen. Min uppgift är att se till att de mår bra och har rätt förutsättningar. Jag brukar tänka att jag ansvarar för en verktygslåda där varje människa har sin unika roll.

Och kanske är det just det som sammanfattar kyrkogårdsarbetets kärna: en plats där många små insatser skapar något större. En värdighetens väv, där stillheten får ta plats och där varje blomma, varje sten och varje möte bär på omsorg.

Så nästa gång du passerar en kyrkogård kan du stanna upp. Känn lugnet. Och kanske, om du ser någon som arbetar, säg hej!