Jag heter Albin Vidmark, är 22 år, bosatt i Skellefteå och efter sommaren ska jag börja plugga till grundlärare i fritidshem. Idag ska ni få veta mer om #mintro. Min resa till tro har gått till ungefär så här:
Resan började när jag var liten. Jag trodde på något, men visste inte då vad det var för något. Tron hade inte så stor plats i mitt liv medan jag var ung. Min familj var sällan i kyrkan och jag visste väldigt lite om kyrkan, tron och Bibeln. Det jag minns från kyrkan som barn, utöver att jag visste om att jag blivit döpt, är när jag gick i trean så deltog jag i en barnkör en gång i veckan, där vi mest lekte och sjöng lite. Och att kyrkan tillsammans med skolan höll i en riddarskola! Utöver det var min kontakt med kyrkan och tron väldigt liten. Åren passerade och jag tänkte ibland på att det måste finnas någonting större än oss människor, men mycket mer än så ägnade jag mig inte åt dessa tankar under tiden jag var barn.
Ett frö har såtts
Det var först när jag skulle konfirmera mig som ett frö såddes som började växa inuti mig. Fröet liknar inte ett maskrosfrö som växer fort, utan mer som ett frö till en tall, björk eller kanske en gran. Något som år efter år har växer långsamt, och kommer att fortsätta växa i många år till.
Jag trivdes bra under konfirmationstiden. Vi var ett härligt gäng där jag kände mig välkommen som jag var och fick prata om livets svåra frågor. En tid som gjorde mig nyfiken på att lära mig mer och vara delaktig. De ledare som var med uppmanade också oss att våga prova att tro. Det gjorde jag, och fortsätter att än idag våga tro.
Berättelserna om Jesus gav trädet näring
Efter konfirmationstiden hittade jag till både kyrkans ungdomsgrupp och ledarutbildningen. I de grupperna fortsatte fröet att växa. Jag fick starkare rötter som stadgade upp trädet och gav det näring. Jag började helt enkelt hitta en trygg plats där jag fick prova prata och fundera om tro med andra i ungefär samma ålder. Jag kände att där hade jag människor som jag kunde luta mig mot när jag är osäker i min egen tro. Jag började också lära mig om Jesus liv och om hans värdegrunder, som jag tagit åt mig mycket av. Berättelserna om Jesus har gett mig näring att växa i min tro. Och på den vägen har mitt liv fortsatt.
Jag var ungdomsledare i några konfagrupper och jag fortsatte att hänga med ungdomsgruppen. Fredagskvällarna med ungdomsgruppen blev en viktig och central del i mitt liv, en stöttepelare. Där träffade jag många nya vänner, en social mötesplats där jag kände mig trygg att få bara vara jag. Jag upptäckte Svenska kyrkans unga under denna tid, och Biskopens buckla! Det var ett innebandyläger där man mötte lag från andra församlingar i Sverige, spelade matcher och delade tro och liv tillsammans en helg. Biskopens buckla öppnade mina ögon för att åka på fler läger som Svenska kyrkans unga och Luleå stift anordnade. Har fått många fina vänner och lärt mig mycket om andras tro, och såklart om min egen.
Pandemin satte stopp
Under pandemin växte inte min tro så mycket eftersom de platser som jag oftast tänkte på tro försvann. Läger, konfagrupper och annat som jag la min tid på pausades ett tag. Men när pandemin var över tog det inte lång tid innan jag hittade tillbaka till de platserna och återigen kunde ägna mer tid med att dela tro med andra på olika lägerverksamheter. Idag engagerar jag mig också Biskopens råd med unga vuxna och i mitt lokala kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Jag tycker det är viktigt att få bidra till att fler hittar sina trygga platser att få utöva sin tro på, precis som jag fick möjlighet att göra vill jag nu ge andra samma möjlighet.
Trädet fortsätter att växa
Under hela denna resa fortsatte jag lära mig mer om kristen tro, litegrann om Bibeln och om min egen tro, och trädet fortsätter att växa. Förra året deltog jag och Biskopens råd med unga vuxna på en resa till Taizé, där lärde jag mig en massa om andras tro och den resan blev verkligen ett viktigt steg i min utveckling.
Idag är min tro alltid med mig. Jag tänker på den nästan varje dag, ibland lite mer ibland lite mindre. Jag gillar fortfarande att dela tro med andra och höra hur olika människor utövar sin tro och att få berätta hur jag tror att det är. Jag åker fortfarande på många läger och lär mig mer för varje dag som går. Ibland går jag till kyrkan, men inte varje helg.
Min tro har förändrats mycket genom åren då jag lärt mig mer och mer om bibeln och av att reflektera över vad jag tror. Jag läser bibeln ibland men skulle vilja göra det ännu mer då det ofta får mig att förstå mer om min egen tro och om kristen tro i sin helhet. Så jag skulle vilja säga att mitt träd nu har fått rätt stadiga rötter och börjat växa uppåt. Det går långsamt och trädet är lite krokigt men det fortsätter uppåt och har en lång bit kvar att växa. Det hinner kanske aldrig växa färdigt men jag hoppas att det kommer släppa några frön så att fler träd kan börja växa runtomkring.