Ett litet duggregn välkomnade de omkring 60 deltagare som samlades utanför det flagnande röda staket som omger Akamella ödekyrkogård. Muonio älv letar sig fram precis intill, och några av deltagarna anlände i båt från den finska sidan. De övriga hade en vacker skogsväg och några kilometers promenad genom den blåbärsströsslade skogen bakom sig.
Sorlet lade sig genast då Fredrik Hangasjärvi och Maria Pekkari fyllde kullarna med en finstämd Hymni Tornionlaaksole / Hymn till Tornedalen. Ceremonin inleddes med att kranierna, nerbäddade i varsin omsorgsfullt knuten näverask, bars fram till altarbordet. Kyrkoherde Magnus Aasa hälsade alla välkomna på tre språk, och beskrev de blandade känslor som fyllde stunden.
– Äntligen får de komma hem igen. He saavat tulla kotia, och vi får äntligen lägga dem till vila, avslutade han.
Pajala kommun representerades av kommunstyrelsen ordförande, Peter Eriksson som påminde om den mörka dag för 148 år sedan då 25 kranier grävdes upp från Akamella kyrkogård. Han ställde sig frågan hur något sådant kunde ske.
–Det är bygdens människor vi för tillbaka hem idag. Från att ha varit forskningsobjekt, blir de nu åter människor som vi lägger till vila. Den frid som bröts ska nu åter få råda, sa Peter.
I ceremonin avtäcktes också en minnessten för de individer som återbördats till Akamella kyrkogård. Själva stenen kommer från Kiruna kyrka och Akamellakorset är formgivet av smeden Anders Skoglind. Texten på stenen berättar om återbördandena på meänkieli, nordsamiska och svenska och avslutas med "Leväkkää rauhassa / Vuoiŋŋadehket ráfis / vila i frid".
Biskop Åsa Nyström ledde ceremonin och beskrev de blandade känslor som fyllde dagen, både ilska och sorg över det som hänt, men också tacksamhet över att stunden då de åter förs till gravens vila äntligen kommit.
– Idag ska vi få lysa frid över deras minne, och över den här platsen. Vi får åter igen överlämna dem till Gud som människor, sa Åsa innan hon ledde deltagarna i bön.