FAQ om kyrkomötets beslut om Hållbarhet i Svenska kyrkans skogsbruk avseende införande av respekten för urfolksrätten i kyrkoordningen

Som en följd av beslutet om en ny bestämmelse avser kyrkostyrelsen att skyndsamt påbörja arbetet med och – efter samråd med bland annat samiska företrädare och berörda stift – utfärda närmare bestämmelser om den samplanering eller samråd som behöver ske för att leva upp till urfolksrättens princip om fritt och informerat förhandssamtycke.

Arbetet med att förtydliga bestämmelsens innehåll och tillämpning påbörjas under december 2025. En referensgrupp med representation från samiska riksorganisationer, renskötande samer, Samiska rådet i Svenska kyrkan och stiftens förvaltare kommer att tillsättas omgående. Referensgruppens uppdrag är att identifiera frågor som behöver tydliggöras och tillsammans med kyrkokansliet utarbeta förslag till mer detaljerade bestämmelser.

Referensgruppen kommer att träffas regelbundet under första halvåret 2026. För att ytterligare identifiera frågeställningar och behov av förtydliganden hålls ett bredare dialogmöte under samiska veckan i Umeå den 2 mars 2026.

Arbetet med att färdigställa ett förslag till bestämmelser pågår till mitten av september. Förslaget kommer att presenteras under Ságastallamat 3, som äger rum 16–17 oktober 2026 i Härnösand. Slutligt beslut om bestämmelserna fattas av kyrkostyrelsen senast i december 2026.

Kyrkomötets beslut innebär, i likhet med skogsutredningens förslag, att urfolksrättens principer ska få ett tydligare genomslag i Svenska kyrkans markförvaltning. Precis som utredaren, bedömde kyrkomötet att samerna har rätt att påverka användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar inom de marker där samer traditionellt bott och verkat.

I kyrkoordningen införs nu en ny principiell bestämmelse om hänsyn till urfolk. Syftet med bestämmelsen är att urfolksrättens principer efterlevs och att öka samernas inflytande och delaktighet i Svenska kyrkan.

Vid förvaltningen av prästlönefastigheter ska särskilda åtgärder vidtas för att främja renskötselrätten, koncessionsrenskötsel och den rätt urfolk har att utöva sina andliga och kulturella traditioner i de områden där de traditionellt har bott och verkat.

I den internationella tolkningen av urfolksrättens princip om fritt och informerat förhandssamtycke har en proportionalitetsprincip utvecklats. Den innebär att nyttjande av naturresurser på urfolkets traditionella marker som innebär en direkt, betydande påverkan på urfolket, krävs ett fritt och informerat förhandssamtycke. För åtgärder som bedöms få mindre påverkan är kravet inte lika långtgående. För att kunna bedöma en föreslagen åtgärds påverkan behöver man beakta åtgärdens natur, dess omfattning, konsekvenser på kort och lång sikt och även graden av påverkan på urfolkets kultur (FN:s råd för mänskliga rättigheter, 2018, A/HRC/39/62, punkt 35). Syftet med dialogen att etablera ett samtycke och en process för att uppnå en överenskommelse som båda parter kan acceptera. Den nya bestämmelsen innebär alltså att en åtgärd som har direkt och betydande påverkan på renskötseln inte ska genomföras innan en överenskommelse finns.

Att den urfolksrättsliga principen ska tillämpas fullt ut, och att en åtgärd som har en direkt och betydande påverkan på renskötseln, inte kan ske innan en överenskommelse som båda parter kan acceptera finns, är helt i enlighet med skogsutredningens förslag.

De fyra hållbarhetsdimensionerna – andlig, ekologisk, social och ekonomisk ska behandlas som jämbördiga och odelbara, utan hierarkisk ordning. Det innebär att arbetssätt behöver utvecklas för att balansera dessa dimensioner för att kunna fatta hållbarhetssäkrade beslut. I praktiken handlar det om att inför beslut utreda en viss åtgärds påverkan på de olika dimensionerna. Därefter görs en sammanvägd bedömning som landar i ett beslut. Om så är fallet att ett visst beslut innebär en negativ effekt för någon av dimensionerna kan kompensatoriska åtgärder vidtas. Det handlar om att skapa förutsättningar för att ta medvetna långsiktiga informerade beslut.

Andliga värden i kyrkans skogsförvaltning bygger på långsiktighet, respekt för skapelsen och flexibilitet att ompröva och hitta nya vägar. Den andliga hållbarhetsdimensionen betonar ödmjukhet och mod inför krisen för klimatet och den biologiska mångfalden, dialog och försoning i arbetssätt, samt att värna barns andlighet och stärka människors hopp och engagemang för omställning. Målet är att bidra till skapelsens överlevnad och främja ett hållbart och andligt förankrat förvaltningsarbete. Hur detta konkret tar sig i uttryck behöver utvecklas över tid.

Svenska kyrkan innehar även andra marker än de som ingår i prästlönetillgångarna. Bland annat ingår det marker i den egendom som är avsatt att finansiera Lunds domkyrka. En del församlingar och pastorat äger också marker som de förvaltar självständigt. Dessa egendomar har i regel tillfallit kyrkan genom donationer eller köp med full äganderätt.

Det finns inget som hindrar pastorat att förvalta dessa marker i enlighet med den nu förändrade inriktningen för prästlönetillgångarna.

Varför omfattas inte den?

Bestämmelserna i 46 kap. kyrkoordningen gäller uttryckligen bara för de fastigheter som utgör prästlönetillgångar.

? Det är kyrkostyrelsens bedömning att det är fullt möjligt för stiften att sätta verksamhetsnära mål redan nu. De faktiska ekonomiska effekterna på kort och lång sikt behöver utredas i ljuset av satta mål.

Avsikten med kyrkomötets bestämmelse är densamma som i skogsutredningen. Kyrkomötets beslut innebär precis som skogsutredningens förslag att ett fritt och informerat förhandssamtycke ska inhämtas vid direkt och betydande påverkan på renskötselns bedrivande.  

Kyrkostyrelsen konstaterar att enligt internationell rätt är syftet med dialogen att etablera ett samtycke och en process för att uppnå en överenskommelse som båda parter kan acceptera. Det innebär att en åtgärd som har direkt och betydande påverkan på renskötseln inte ska genomföras innan en överenskommelse finns.

Det innebär i praktiken att om en markanvändningsåtgärd har direkt och betydande påverkan på renskötseln så ska den inte vidtas innan en överenskommelse som båda parter kan acceptera finns.

FSC-standarden går inte lika långt utan om oenighet kvarstår efter genomförd samrådsprocess kan förvaltaren ändå vidta planerade markanvändningsåtgärder.

Processen för konsultationen med en berörd sameby måste också ske enligt vissa principer. I FPIC ingår rätten att bli konsulterad, rätten till deltagande och rätten till marker och resurser. För att principen ska anses respekterad behöver samtliga tre delar finnas med. Det innebär att urfolk ska kunna påverka en beslutsprocess och inte bara ges möjlighet att delta i processen eller bli hörda. Syftet med dialog med urfolk är att etablera ett samtycke och en process för att uppnå en överenskommelse som båda parter kan acceptera.

Att införa FPIC i kyrkoordningen ger uttryck för en ambitionshöjning för Svenska kyrkans markförvaltning. Vilken förändring detta innebär i praktiken för de berörda stiften och vilka konsekvenser detta kan medföra, beror på vilka anpassningar som behöver göras. Tydligt är dock att stiften kommer att behöva lägga tid på samtal och dialog och att valfriheten i hur marken brukas kan inskränkas. Kyrkostyrelsen förutsätter här att samtliga parter i denna dialog har ett förhållningssätt som aktivt bidrar till att parterna kan komma överens.

Det som menas med rätten att utöva andliga och kulturella traditioner handlar om att synliggöra och respektera samiska andliga och kyrkliga traditioner i områden där samer traditionellt bott och verkat. Det är alltså inte begränsat till renskötande samer. Att främja denna rätt omfattar exempelvis hänsyn för att freda samiska heliga platser. Att främja bevarandet av, och underlätta tillgången till, samiska heliga platser är något som kyrkostyrelsen bedömer att stiften aktivt bör arbeta med.

Ingår möjligheten att ta ut slöjdvirke i den här bestämmelsen?

Frågan om slöjdvirke är en avtalsfråga som snarare liknar andra nyttjanderätter som förvaltningarna upplåter. På principnivå skulle det kunna vara en sådan fråga som ingår här, men detaljerna måste bestämmas lokalt.

Och gäller det stycket all mark som stiften i norr förvaltar?

Ja, all mark som ingår i prästlönefastigheterna.

Samers rätt till inflytande bygger på den proportionalitetsprincip som har utvecklats internationellt. För åtgärder som bedöms få mindre påverkan på samiska intressen är kravet på förhandssamtycke inte lika långtgående.

Det finns behov att ta fram tillämpningsbestämmelser kring hur processen för samplanering och samråd ska ske för att verkligen leva upp till principen om fritt och informerat förhandssamtycke. Formerna för hur konsultationerna ska genomföras och hur de ska kunna ske som tillägg till redan nu befintlig samplaneringsprocess som sker inom certifieringsmodellen FSC behöver utarbetas tillsammans med samiska företrädare och berörda stift. Arbetet med att ta fram tillämpningsbestämmelser sker under 2026 och därför börjar bestämmelsen om urfolksrätten att gälla 2027.  

I dialog med Svenska kyrkans samiska råd kommer en referensgrupp att tillsättas. Representanter i referensgruppen kan exempelvis vara från samiska riksorganisationer, renskötande samer och Samiska rådet. Detta gäller för att ta fram tillämpningsbestämmelser under 2026.

När det sen kommer till själva samplaneringens genomförande (det som bestämmelserna ska handla om) kan det bli annorlunda. En del i principen om fritt och informerat förhandssamtycke är att en sameby själv får välja hur den ska vara representerad för att delta i processen och bli hörd. Vad som kommer att finnas med i de planerade bestämmelserna, det få vi se.

Skogsutredningen föreslog att ”En åtgärd i förvaltningen av en prästlönefastighet som innebär en direkt och betydande påverkan för renskötselns bedrivande, får inte påbörjas eller genomföras innan ett fritt och informerat samtycke lämnats av den berörda samebyn. Överenskommelse som ingås med en berörd sameby ska dokumenteras.”

Kyrkomötets beslut har i allt väsentligt samma innehåll. Att överenskommelser ska dokumenteras är en lämplig fråga att reglera i de närmare tillämpningsbestämmelserna.

Skogscertifieringen FSC har i sin skogsbruksstandard gjort en tolkning av FPIC för svenska förhållanden. Enligt FSC ska markägaren identifiera och upprätthålla urfolks lagliga och hävdvunna rättigheter att äga, nyttja och förvalta landområden, besittningar och tillgångar som påverkas av brukandet. Vidare innehåller FSC en process för hur dialog ska utföras med urfolk genom samplanering.

I remissvaren har samiska organisationer lyft att den modell för dialog som FSC i Sverige har valt att tillämpa inte fullt ut lever upp till innebörden av FPIC, som är en internationellt vedertagen princip. Kyrkostyrelsen har konstaterat att enligt internationell rätt är syftet med dialogen att etablera ett samtycke och en process för att uppnå en överenskommelse som båda parter kan acceptera. Därför anser kyrkostyrelsen, i likhet med skogsutredningen, att kyrkans markförvaltning behöver leva upp till intentionerna i FPIC, såsom principen tolkas i internationell rätt.