Bidragstak, utanförskap och människosyn
Regeringen och Sverigedemokraterna har arbetat fram ett förslag till bidragsreform där man bland annat presenterar ett bidragstak. Syftet sägs vara att komma till rätta med utanförskapet genom att öka drivkraften för att arbeta. Den bild som presenteras av situationen är inte det vi ser i mötet med ekonomiskt utsatta personer. Vi vill här dela vår bild.
Förslaget om bidragstak ska syfta till att motivera till arbete. Vi möter ofta människor som längtar efter att få ett arbete, att ha ett sammanhang och att kunna försörja sig och sin familj på egen hand. Motivationen finns redan. Vi möter frustration och känsla av hopplöshet efter att kämpat länge med att komma in på arbetsmarknaden eller återgå i arbete. Enligt SCB låg arbetslösheten i februari på 10,4%.
Enligt SCB lever 500 000 personer i materiell och social fattigdom (2023). I vårt arbete möter vi ofta en förtvivlan över att inte kunna sätta mat på bordet, att inte kunna ge sina barn det de behöver i form av kläder, skor, fritidsutrustning. Att som förälder avstå från att äta vissa dagar för att barnen ska få mat. Stress över att det i det digitala samhället förutsätts att alla har tillgång till både digitala enheter och internet, där även en del av skolarbetet kräver det.
Levnadskostnaderna har ökat kraftigt de senaste åren, inte minst när det gäller de mest grundläggande posterna såsom mat, el och hyra. De bidrag som är tänkta som ett ekonomiskt skyddsnät har inte följt med i prisutvecklingen och vi ser att de inte alltid täcker de grundläggande behoven. Om något oväntat uppstår, som till exempel vårdbesök, finns inga marginaler.
De summor som presenteras i förslaget om bidragstak ter sig för oss inte riktigt representativa. Den norm som försörjningsstöd utgår ifrån säger bland annat att ett sammanboende par tillsammans har 3 727 kr till mat under en månad, en tonåring får 2 338 kr och ett barn i förskoleåldern 1362 kr. Därutöver finns poster för kläder, fritid, hygien, barnförsäkring, förbrukningsvaror, tidning och telefon. Sammanlagt skulle en familj på fyra personer enligt ovan få 16 680 kronor utöver boendekostnad i försörjningsstöd.
Vi är oroliga för de konsekvenser som följer av ett eventuellt bidragstak där hushållen får än mindre medel för att klara sin vardag. Efterfrågan på ekonomiskt stöd i församlingen har ökat under längre tid, den ekonomiska utsattheten är stor och får långtgående konsekvenser.
Vi ser att det skapar en oerhörd stress att leva i denna utsatthet under längre tid och att det på sikt skapar ohälsa. Med ökad ohälsa riskerar man att hamna längre från arbetsmarknaden. Denna stress vet man dessutom kan påverka ens förmåga att vara den förälder man önskar vara. Ekonomisk stress hos föräldrar är en stark bidragande orsak till avsaknad av trygghet och positiv stimulans under uppväxten.
Vi är också bekymrade över den stigmatiserande bild som ges av människor som lever i utsatthet. Människor som upplever att de inte kan påverka sin situation, som känner maktlöshet och oro för framtiden framställs som lycksökande figurer som inte vill göra rätt för sig. Vad gör det i mötet mellan oss människor? Hur påverkar det förståelsen för orsakssamband och förutsättningar för förändring? Att det finns mekanismer som påverkar oss i våra liv som vi inte bär ansvar för?
Enligt Rädda barnens rapport (2021) lever en femtedel av alla barn i Sverige i relativ fattigdom, vilket betyder att de växer upp i familjer med inkomster under 60 procent av medianinkomsten. Vad innebär då detta? Det innebär att 220 000 barn lever i barnfattigdom. Det innebär stora utmaningar, inte bara ekonomiskt, utan även socialt och hälsomässigt. Det innebär att det finns barn som går hungriga till skolan, men kan äta sig mätta där. Som går mer hungriga när det är lov. Det innebär ofta en oro hos barnen, att de känner ansvar för en situation som de inte kan ta ansvar för och som i sin tur påverkar möjligheten att fokusera och hänga med i skolan. Det innebär att det ofta saknas utrustning för att delta i fritidsaktiviteter, i idrotten i skolan eller för de gemensamma cykelutflykterna. Det innebär att möjligheten att delta i samhället i olika aktiviteter blir svårt begränsade vilket ökar risken att hamna utanför positiva sammanhang och delaktighet i samhället. Redan här riskerar ett utanförskap att skapas.
Vi befarar att den föreslagna bidragsreformen som har till syfte att motverka utanförskap i stället riskerar att öka stigma och utanförskap, både bland barn och vuxna. Det är vår bild.
Camilla, Elin, Ingela och Anne
Diakoner
Svenska kyrkan Lidköpings församling