.jpg?doprocessing=1&w=936&ra=1.6&c=85)
Det finns en berättelse om en kyrka i England som skadades svårt under 2: a världskriget. När kriget var över bestämde sig församlingens medlemmar för att bygga upp kyrkan igen. Det mesta kunde återställas men ett problem kvarstod. Den stora Kristusstatyn hade brutits sönder så att händerna saknades. Alla tänkte och funderade på hur man skulle återskapa händerna. Någon kom med förslaget att statyn fick stå kvar men utan händer. Istället satte man upp en skylt med orden: Kristus har inga händer förutom våra.
När jag tänker på Jesus föreställer jag mig honom med utsträckta händer. De utsträckta händerna på korset. Hur han med sina händer tröstar, välsignar och helar. Han såg alltid till människor aldrig ner på någon. Han brydde sig särskilt om de enkla och utsatta människorna. Han gav dem hopp och frälsning.
Det han gjorde då gör han än idag. Det är också så vi ska förhålla oss mot våra medmänniskor. Med våra händer kan vi trösta, hjälpa, bära, vi kan öppna våra händer mot en annan person. Genom att vara Kristi händer kan andra genom oss känna igen Jesus och känna sig burna.
Lena Bruce, präst