Källan - 15 april

Det finns något stillsamt subversivt vid källan.
Det är diffust och ändå rör det vid mitt inre.
En stor och överraskande kraft.
Obekväm och samtidigt välbekant.
Omstörtande värden, paradoxala utmaningar
för tanken och handlingen.

Han är ett skyddslöst flyktingbarn
som föds i ett smutsigt stall.
Inget priviligierat ohotat kungabarn
i ett välordnat palats.

Hans verksamhet börjar ute i den karga öknen
hos en gräshoppsätande man klädd i kamelhår.
Inte i ett ståtligt tempel bland praktfulla
överstepräster eller renläriga skriftlärda.

Saliga de fattiga i anden, alltså de klentrogna
stackarna som kämpar med sig själva.
Inte de fast övertygade orubbliga
trosbeskyddarna som aldrig tvekar.

Älska era fiender
och be för dem som förföljer er.
Inget hat och ingen hämnd.

Döm inte.
Inte heller jag dömer dig.

Hans lärjungar var enkla fiskare.
Inga bankirer, intellektuella eller ståthållare.

Han kom inte för att bli tjänad
utan för att tjäna.
Ingen är större än den som tvättar fötterna
på sina medmänniskor.

Han umgicks med tullindrivare,
horor och syndare.
Inte med köpmän, landägare eller rättfärdiga.

De första ska bli sist och de sista ska bli först.
Inga framgångar, inga putsade fasader,
inget skryt går att hålla fram.

Fredsfursten.
Inga vapen, inga bakhåll, inga våldshandlingar.
Han red in på en åsna, ett lastdjur för de fattiga.
Ingen häst, inga trumpeter,
inget kungligt entourage.

Han avslutar sitt värv med en enkel måltid.
Ingen festskrift, ingen marmorstaty,
ingen lagerkrans.

Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.
Inte ens bödlarna som drev spikarna
genom hans kropp rubbade hans kallelse.

Min Gud min Gud varför har du övergivit mig?
Inget trosvisst fridfullt eller värdigt livsslut.

Döden på korset, maktens avskräckande
och dödliga tortyrredskap.
Har blivit det stora uttrycket för helhet,
försoning och kärlek.

Det finns något stillsamt subversivt vid källan.
Gång på gång rör det vid mitt inre.

Daniel Biel, sjukhuspräst