Åsnan - 8 april

En bonde ägde en åsna som han var väldigt fäst vid. En dag händer en förfärlig olycka. Åsnan ramlar ner i en djup och torrlagd brunn. Det finns inte en chans för bonden att få upp åsnan och han vill inte se sin vän lida. Bonden ser ingen annan utväg än att begrava åsnan i brunnen. Han börjar skyffla jord över åsnan. När åsnan kände den första jordhögen över ryggen blev hon panikslagen. Först kom alla negativa tankar: varför ska det här hända mig? Jag borde förstått att mitt liv skulle sluta så här. Medan åsnan stod i brunnen och tyckte synd om sig själv kom hon på en lysande idé. Istället för att bara stå där och bli begravd så skulle hon kämpa emot. Varje gång hon kände jorden träffa ryggen skakade hon den av sig och klev uppåt. Många timmar senare kunde åsnan kliva över brunnskanten och ställa sig på säker mark igen.

Livet kommer att drabba oss på olika sätt - med sådant som känns övermäktigt. Vi tror inte att  vi ska klara oss utan är övertygade om att vi ska gå under. Kanske skulle vi göra som åsnan - inte ge upp. Ni har säkert hört uttrycket: envis som en åsna. Trots livets svårigheter och törnar ta ett steg fram och uppåt. Jag säger inte att det är enkelt. Vi kan säkert vara på väg att ge upp många gånger. Men med åsnans envishet, trons och bönens hjälp hjälp kan det gå. Ett steg framåt och uppåt.

Lena Bruce, präst