Det är tisdag kväll i Nora församlingshem och dags för veckans körövning. Hit kommer Kurt, 87 år, med sonen Mikael, 51, och sonsonen Max, 14. De tar plats bland de andra körmedlemmarna.
För Kurt började det när familjen flyttade till Nora 1986. Han träffade en tidigare körledare som tyckte att han skulle börja sjunga, och på den vägen är det. Sedan dess har Nora kyrkokör varit en del av hans liv och tisdagarnas övningar har blivit en självklar punkt i veckan.
– Tisdagarna är heliga, säger Kurt och berättar att han alltid har spelat och sjungit.
Han började spela dragspel redan som 15-åring och musiken blev en viktig del av familjens liv. Därför föll det sig också naturligt att Mikael började spela dragspel när han var tio år gammal. Så småningom började även han i Nora kyrkokör.
I dag betyder tisdagarna mer än att bara träffas och sjunga. Under några timmar kräver musiken hans fulla uppmärksamhet och lämnar inte mycket utrymme för tankarna att vandra åt andra håll.
– Hemma kan du se på film och samtidigt tänka på allt möjligt. Men när du sjunger kan du inte tänka på något annat. Min sambo brukar säga att jag har så mycket energi när jag kommer hem från kören, säger Mikael.
Nu har också nästa generation hittat till kören. Till en början följde Max med sin pappa till övningarna och satt bredvid och lyssnade. En dag frågade han körledaren Annika om han kunde få några noter. Det fick han, och med hjälp av sin musiklärare och sin pappa började han lära sig att läsa dem.
Efter alla kvällar vid sidan av blev steget till att själv vara med inte särskilt långt.
– Vi var ändå alltid med på övningarna på tisdagar, så då tyckte jag att jag kunde vara med även fortsättningsvis, säger Max.
Han 14 år och yngst i Nora kyrkokör. Han funderar också över körens framtid och vem som ska ta vid när dagens medlemmar blir äldre.
– Jag tänkte, vad ska det bli av den här kören i framtiden om inte jag är med?
Max hoppas att fler unga ska vilja prova. Själv har han lärt sig att det inte gör så mycket om allt inte blir rätt från början. Tappar han bort sig under en sång lyssnar han efter var de andra befinner sig, letar efter ett parti som han känner igen och hittar tillbaka. Hans råd till andra som vill börja är enkelt:
– Man får sjunga högt och använda sin röst, inte viska, säger Max.
Mikael tycker också att tröskeln för att börja sjunga i kör ibland kan kännas högre än den egentligen är. Den som är ovan behöver inte vara rädd för att göra fel. Styrkan ligger i att vara en del av en grupp.
– Kommer du av dig i en kör märks det inte, och om du tappar bort texten har du alltid gruppen med dig. Tillsammans kan vi få till ett fantastiskt fint resultat.
Han tror också att själva ordet kyrkokör kan få en del att tveka. Det kan finnas en föreställning om att den som sjunger i en kyrkokör måste vara mycket religiös. Så ser han inte på det.
– Du måste inte vara religiös för att sjunga. Att vi sjunger om saker från Bibeln och psalmboken är en sak, men vi har en bred repertoar.