En kyrka – många språk
Sverige är mångspråkigt med cirka 200 språk. Fem språk utgör nationella
minoritetsspråk. År 1981 erkändes svenskt teckenspråk som ett självständigt
språk, dövas modersmål. Den språklag som gäller sedan den 1 juli 2009
fastställer att svenska är huvudspråk i Sverige, stärker teckenspråkets och de
nationella minoritetsspråkens ställning samt betonar att var och en som har ett annat modersmål än de ovan nämnda ska ges möjlighet att använda och utveckla det.
Svenska kyrkan har, i kraft av den evangelisk-lutherska traditionen, under
flera hundra år firat gudstjänst och utövat själavård på flera språk.
En öppen folkkyrka med demokratisk organisation måste enligt lagen om Svenska kyrkan garantera människor med olika språklig, kulturell eller nationell bakgrund möjlighet till delaktighet och inflytande i kyrkans liv. Folkspråket/modersmålet har en central roll som bärare och förmedlare av kyrkans liv och tro.
Flerspråkig kyrka
Sveriges fem minoritetsspråk samt svenskt teckenspråk är de språk som främst avses då begreppen flerspråkig kyrka eller flerspråkigt arbete används inom Svenska kyrkan.
Svenskt teckenspråk, sydsamiska och finska är sedan länge etablerade som verksamhetsspråk i Härnösands stift. Personer som identifierar sig med dessa språkgrupper är relativt få och bor eller vistas utspridda i många församlingar, därför förverkligas det flerspråkiga arbetet oftast genom samarbeten mellan de lokala församlingarna/pastoraten och stiftet.