Med laddade rullatorer, gott humör och nummerlappar på plats tog sig 18 deltagare an årets rullatorrally i Kramfors. Resultatet? En dag fylld av skratt, gemenskap och solskensminnen.
Jag sa gasa, varför ska vi bromsa?
Dick
Solen strålade över torget när deltagarna samlades förväntansfullt vid sekretariatet, redo att hämta nummerlapp och ställa upp på startlinjen. Några körde själva, andra tog hjälp av en chaufför – men alla hade ett leende på läpparna.
– Jag har laddat med havregrynsgröt, berättade en av deltagarna glatt.
Snart rullade startfältet iväg. Längs banan stod kramforsbor och hejade fram ekipagen. Dick peppade sin chaufför med ett tydligt budskap:
– Jag sa gasa, varför ska vi bromsa?
Efter målgång konstaterade han att däcken nog behöver ses över inför nästa år – de måste klara snäva kurvor bättre. Chauffören log och kontrade snabbt:
– Ja, vi siktar på att ta oss vidare till Formel 1!
Skratt och hejarop fyllde torget, och applåderna mötte varje ekipage. Diakon Kristina Tosteberg njöt av stämningen:
– Jag är så tacksam för all glädje som deltagarna sprider och för möjligheten att få njuta av solens strålar tillsammans.
Efter loppet väntade kaffe, tårta, diplom och till och med en liten fikautlottning. Eskil, som varit med flera gånger, log nöjt och kallade dagen för ”en tradition”. Och kanske fångade Eva Jonsson känslan bäst när hon sa:
– Alla är vinnare här. Det viktigaste är att ha roligt – och det här blir ett fint minne att plocka fram när man behöver det.
Det blev en dag fylld av gemenskap, skratt och värme – precis så som ett rullatorrally ska vara.