Under två veckor fick deltagarna pröva en ny rytm: en halvtimme om dagen i stillhet, bön och reflektion – samtidigt som livet i övrigt rullade på som vanligt.
Idén kom från en av ledamöterna i församlingsrådet: Varför inte pröva en retreat i vardagen? Församlingen bestämde sig för att testa – och det blev ett uppskattat inslag.
– Jag tycker att det är fint när idéer växer fram ur församlingen. När vi fick förslaget kände vi att det låg helt rätt i tiden, säger prästen Lars Parkman.
Vi träffar Lars och Cecilia, en av deltagarna, i Sockenstugan. Kaffet är framdukat, och på bordet ligger småkakor. Samtalet kommer snart in på retreaten, tron – och hur man egentligen ber till Gud.
Upplägget skiljer sig från traditionella retreater där man åker bort några dagar. Här levde deltagarna kvar i sin vardag, men avsatte en halvtimme varje dag för bön och reflektion. Fyra gånger under perioden mötte de en vägledare för enskilda samtal.
– Det handlar om att stanna upp och lyssna inåt, att upptäcka att Gud också finns mitt i vardagen, säger Lars.
Cecilia berättar om sin upplevelse:
– Jag anmälde mig sent och var osäker på om jag skulle hinna med det i mitt liv med småbarn. Jag kände att jag verkligen behövde lära mig att stanna upp.
Hon beskriver hur betydelsefullt det var att inte vara ensam om känslan:
– I gruppen var vi flera som behövde mer utrymme för stillhet i vardagen. Det blev fantastiskt att få dela erfarenheten.
För henne blev samtalen med följeslagaren avgörande:
– Min bön har tidigare mest kommit när något blivit svårt. Förr började jag mina böner med: ”Hej Gud, det var länge sedan …” – idag är det mer avslappnat. Nu fick jag hjälp att hitta ett sätt att be som kan bära också i vardagen.
Cecilia ler lite och tillägger:
– Jag har också svårt med tålamod och behövde träna på att komma till ro. Det är fortfarande en utmaning, men nu försöker jag ge mig själv mer tid och vågar stanna upp på ett annat sätt.
Och kanske är retreaten bara början:
– Vi är några i gruppen som vill fortsätta träffas framöver för att samtala om tro, livet och Gud. Det känns värdefullt att få bära vidare det vi fått under de här dagarna.
En annan deltagare, berättar:
– Det här var min första retreat, och det var mycket att ta in. Det var värdefullt att få kliva ur vardagen och landa i stillhet, bön och gemenskap med andra. Samtalen var fina, likaså att få börja och avsluta retreaten med en gemensam måltid.
Hon deltog tillsammans med några vänner och säger:
– Under och efter retreaten har vi fortsatt att dela tankar om Gud, bön och stillhet. Det har gjort att vi kommit närmare varandra. Personligen upplevde jag en närmare kontakt med Gud, och min följeslagare var till stor hjälp med texter och övningar.
Retreaten avslutades med en gemensam mässa i Nordingrå kyrka, där erfarenheter delades. För Lars Parkman blev resultatet tydligt:
– Roligt att alla åldrar fanns med och vi såg hur frågor om tro fick ta plats. Det var en gåva att få följa människor på den vägen, säger han och fortsätter:
– Vi har fått många fina reaktioner, och vi prövar gärna den här modellen för retreat en gång till.
Slutord
En enkel idé blev till en djup erfarenhet. Att stanna upp mitt i vardagen visade sig inte bara möjligt – utan meningsfullt, fördjupande och delande. Kanske är det just där, i det lilla och vardagliga, som Gud allra tydligast gör sig hörd.