Över 20 år av boule, skratt och gemenskap

Det märks snabbt att det här är ett gäng som känner varandra väl. De har full koll på vem som kommer och vem som inte kunde vara med just den här veckan.

Många av kvinnorna har spelat boule tillsammans i över 20 år och flera träffas även i Nora Hantverksgrupp. Gemenskapen sträcker sig långt utanför boulebanan.
– Alla är välkomna att vara med. Det spelar ingen roll om man har spelat tidigare eller aldrig hållit i ett bouleklot. Det viktigaste är gemenskapen, säger Linda.

En av dem är Siv, snart 96 år, som bor alldeles intill boulebanan. Hon har redan varit på plats under förmiddagen för att kratta gruset.
– Jag vill ställa i ordning banan så att allt är klart innan de andra kommer, säger hon.

När alla har kommit plockas kortleken fram. Ess, kungar, damer och knektar blandas innan var och en får dra ett kort. Korten avgör vilka lag man hamnar i.

Jag som är på besök från kommunikation får också vara med. Ett par extra bouleklot har de ordnat fram, och innan jag riktigt hunnit förstå reglerna står jag plötsligt på banan tillsammans med boulegänget.

När spelet börjar är det Siv som håller ordning på poängen. Hon följer varje kast med skarp blick och har full koll på ställningen. Samtidigt fungerar hon lite som gruppens coach. Med rappa kommentarer, små råd och glada tillrop ser hon till att alla hänger med.

Det dröjer inte länge innan det blir tydligt att boulen bara är en del av det som händer här. Minst lika viktig är gemenskapen. 

För mig, som aldrig tidigare spelat boule, krävs en hel del tålamod från de andra. Men det finns det gott om. Jag får tips om hur jag ska stå, hur hårt jag ska kasta och hur jag ska få klotet att stanna så nära målbollen, eller "lillen", som den kallas.

Varje kast möts varje försök av uppmuntrande ord och glada skratt. Efter den första rundan väntar en välförtjänt fikastund.
-Fikat är lika självklart som boulen och en viktig del av tisdagstraditionen, säger Linda.

För kvinnorna handlar tisdagarna om så mycket mer än boule. Det är en stund att ses, röra på sig och hålla gemenskapen levande.

-Regn eller solsken spelar mindre roll, det viktigaste är att få träffas, säger Linda.

För den, som aldrig tidigare spelat boule, kommer tisdagsträffens värme och gemenskap att stanna kvar länge.