Låt det spira - så frodas liv
När gräset får växa blir det plats för blommor som lockar till sig pollinatörer. Bin, fjärilar och humlor söker både mat och skydd – och där de trivs, trivs också andra. Fåglar och smådjur hittar föda bland insekterna, och gräsytorna blir en levande del av naturens kretslopp.
Att låta gräset växa är inget nytt. I bland annat Dals församling har det skett länge. Nu inleds en gemensam satsning där fler områden sparas, och gräset får utvecklas fritt så att ängsliknande miljöer kan växa fram. Dock inte runt gravarna, där vi fortsätter klippa för vårdat gravskick.
Det är ett långsiktigt arbete. Första året ägnas åt att se vad som naturligt kommer upp. Nästkommande år kan det bli aktuellt med sådd eller andra åtgärder för att ytterligare stärka ängsmarken.
– Det är roligt att vi gör detta mer samlat. Vi visar omtanke om naturen och tar vårt ansvar som förvaltare av Skapelsen, säger Fredrika Björk, fastighetshandläggare.
En del av Svenska kyrkans gemensamma arbete
Satsningen är också en del av Svenska kyrkans gemensamma arbete med klimat och miljö. Färdplanen för klimatet lyfter fram vikten av biologisk mångfald och minskade utsläpp.
Arbetet gör också arbetsmiljön tryggare. Lutande ytor har tidigare inneburit risker med åkgräsklippare. Nu slås ytorna en gång per år med slaghack eller eldriven trimmer. Det gör arbetet säkrare och minskar utsläppen.
När naturen får ta plats — vinner alla
Biologisk mångfald handlar inte bara om naturvård. För kyrkan är det också en andlig handling. När gräset får växa släpps variation och skönhet fram. Fler arter får plats, och vi bidrar till en värld där livet kan fortsätta blomstra — för både människor och natur.
Historiskt
Många tänker kanske att kyrkogårdar alltid har haft välklippta gräsmattor. Men så har det inte alltid varit. Genom tiderna har de sett olika ut, med mer naturliga inslag och mindre strikta ytor. Här nedan kan du se exempel i bild på hur det har varit — och det är faktiskt inte så länge sedan.