När Magnus Skoglund sätter sig vid orgeln blir musiken mer än ljud – den förmedlar både glädje och tröst, livskraft och stillhet. I över tre decennier har han varit kantor i församlingarna Vibyggerå och Ullånger. För många är han den som spelar med själ och hjärta.
– Jag älskar mitt arbete och känner mig aldrig less. Så länge jag har något nytt att komma med vill jag fortsätta, säger han.
Livsresan som format honom
Kanske är det just livsresan som gör musiken så levande. Magnus har själv burit både sorg och saknad, erfarenheter som format honom till den han är i dag – en människa som vågar möta andras smärta, men också lyfta fram glädjen och tacksamheten i livet.
När han var tio år gammal förlorade han sin syster. Tio år senare tog hans pappa sitt liv. Två händelser som skakade hans värld, men som också öppnade hans hjärta för andras sårbarhet.
– Jag vet vad sorg kan göra med en människa. Därför vill jag våga vara nära när någon sörjer. Sorgen kan kännas omöjlig, men den kan också bära ett ljus om vi orkar möta den, säger han.
En trygghet i kyrkan
Musiken blev tidigt en väg till både ro och kraft. Som pojke följde han med sin mamma till Gudmundrå kyrka, där hon sände närradio. På läktaren satt han och såg organisten Thomas Wahlbom spela – och fascinationen väcktes.
När han som tioåring köpte sin första elorgel av en granne för 100 kronor, började resan som ledde till musiklinjen i Härnösand, kantorsutbildningen i Mellansel och orgelstudier för just Tomas Valbom – den organist han en gång sett från kyrkbänken.
– Jag minns hur jag övade så fort jag fick möjlighet och jag hade förmånen att få sitta i Gudmundrå kyrka på kvällarna och öva, det var fint för mig. Där och då föddes känslan av att musiken är större än mig själv.
1993 tog han examen och som 21 år gammal sökte Magnus ett sommarvikariat i Docksta. Han blev kvar – och har aldrig ångrat det.
– Jag hade tänkt mig ut i världen, kanske arbeta i Svenska kyrkan utomlands. Men församlingen här är fantastisk. Det här är min plats på jorden, säger han.
Körerna – hjärtat i arbetet
För Magnus är orgeln viktig, men körerna är hjärtat. Han talar varmt om att stå tillsammans, att låta sången bära budskapet och skapa något större än varje enskild röst.
– Att få stå där framme tillsammans och förmedla något som berör – det är det vackraste med mitt arbete.
Genom åren har han följt många av sina kördeltagare från unga år. Nu är det deras barn som kommer till honom för att sjunga i körerna.
– Att se hur generationer förs vidare genom musiken är en ynnest. Det är ett förtroende jag känner stor tacksamhet för.
Tacksamhet och framtidstro
Trots de tunga erfarenheterna är det glädjen som dominerar när Magnus berättar. Han beskriver hur han ibland kan öva i timmar, bara för att njuta av musiken och den frid den ger. Han talar om favoritpsalmerna, om hur orden tillsammans med tonerna kan bära både tröst och hopp. Och han återkommer gång på gång till församlingen – människorna han får dela vardag och högtid med.
– Jag blir aldrig less. Varje möte, varje gudstjänst och varje körövning är något nytt. Så länge jag kan ge något vill jag fortsätta.
Kanske är det just därför musiken låter som den gör när Magnus spelar. För att den inte bara kommer från noterna – utan från livet självt.
Fakta:
Namn: Magnus Skoglund
Familj: Gift med Marianne. (som är kantor i Örnsköldsviks södra pastorat)
Favoritpsalm: 214b och 702
Motto i livet: Ta till vara på det som ges och lev livet, skjut inte upp till morgondagen det som kan upplevas här och nu.