Han var kyrkoherde i Nordingrå från 1967 till pensioneringen 1992 och genom sin långa tjänst har han med lågmäld trovärdighet satt många avtryck i bygden.
Jag fick lära känna honom när jag gjorde min sista praktik före prästvigningen 1982. Den var mycket lärorik och mångsidig. Bland annat tog Nils och hans hustru Margareta mig på en sparktur till Högbonden. Exotiskt för en värmlänning att färdas på havsis. Likaså överraskade mig Nils med höga hastigheter på, för mig okända, vintervägar sena kvällar.
Att följa honom i samspel med församlingsbor lärde mig mycket om intresse i alla möten, vardagliga och i speciella sammanhang. Inga möten var oviktiga för honom.
I stiftet och hela Svenska kyrkan pågick teologiska diskussioner som ibland kunde bli högljudda. Nils befann sig inte alltid i mittfåran men hans trovärdighet gjorde honom till en självklar kandidat till att under många år vara prästernas ledamot i domkapitlet och att biskopen utsåg honom till kontraktsprost i Ådalens kontrakt var självklart.
Nils var duktig med orden. Han kunde uttrycka sig lågmält underfundigt. En gång kommenterade han när hustrun Margareta var plågad av sina hjärtproblem utan att det syntes: ”såtillvida har hon utseendet emot sig”. Han tyckte att hon var väl tapper.
Avlidna kollegor högtidlighålls med parentation i samband med möten med kollegor från hela stiftet. Då skrevs minnesteckningar. Nils hade hedersuppgiften att författa dem. Han gjorde grundliga efterforskningar för att kunna beskriva kollegorna med ackuratess och i en kärleksfull ton.
Han ägde också musikens språk. Stiftets kyrkosångsförbund hade en engagerad ordförande i honom. Under många år hade han en återkommande tid varje vecka vid Säbrå kyrkas orgel. Han hade tjänstgjort som komminister i pastoratet och var bekant med instrumentet. Innan dess tjänstgjorde han i Rönnöfors och det var då han och Margareta (född Ullberg) gifte sig. Deras äktenskap blev långt och de kompletterade varandra både i yrkesliv och privatliv.
Han har lämnat ett stort tomrum efter sig och han sörjs närmast av sönerna Lars, Olle, Mats och Erik med familjer. Julhelgen firade han i Nordingrå i familjekretsen. Barnbarnen är elva till antalet och det tjugonde barnbarnsbarnet hann han inte få träffa men väl förvänta.
Första söndagen i advent blev hans sista gudstjänstbesök i Nordingrå kyrka.
Text av Lars Eriksson, Främmerveda.