Fyra år i Schweiz-ett liv att bära med sig.

Solen ligger mjukt över Nordingrå denna dag. Louise och Lasse kommer gåendes och möter mig. Vi bestämmer att gå in i sockenstugan för att prata och snart kommer samtalet in på deras tid i Schweiz. Båda beskriver flytten som något som kom rätt i tiden och en möjlighet att få arbeta utomlands.

– Vi kände båda att det var nu eller aldrig, säger Louise.

Det var 2012 de tog steget och lämnade Härnösand för Schweiz. De tog med några personliga saker och resten packades ner i lådor och magasinerades. Sedan flyttade de till en vardag där privatlivet och yrkeslivet gick hand i hand.

– Att arbeta i utlandskyrkan är inte bara ett jobb. Det är en livsstil, säger Lasse och ler.

Snart blev de en del av allt som höll verksamheten levande. Förutom sina uppdrag som präst och diakon handlade vardagen om uppgifter som i Sverige skulle hamna på pedagog, musiker, vaktmästare och husmor.

Gemenskap långt hemifrån
I Schweiz mötte de svenskar i många olika livssituationer. Barnfamiljer som ville föra vidare språk och traditioner till sina barn. Äldre som längtade efter sitt modersmål. Människor i sorg, glädje och mitt i livet. Här firades gudstjänster, men också typiskt svenska högtider som lucia och midsommar. Lucia betydde enormt mycket för svenskarna som bodde i Schweiz och midsommar var också en högtid som många samlades kring.

Men arbetet rymde också allvar. De fanns där när livet brast. Lasse berättar om en skidolycka där en ung man omkom. Hur han fanns där för gruppen som förlorade sin vän. Om mötet med familjen och tiden efteråt.

– Föräldrarna ville att någon skulle följa med när kistan transporterades från staden Sion till flygplatsen i Zürich, där den sedan skulle flygas hem till Sverige. Att någon följde med hela vägen betydde mycket för familjen, säger han stilla.

Att bära verksamheten tillsammans
I utlandskyrkan blev beroendet av varandra tydligt. Utan det ideella engagemanget hade verksamheten inte fungerat, eftersom utlandskyrkorna själva måste samla in pengar till verksamheten och skötseln av fastigheterna.

– Det är något vi verkligen tagit med oss hem. Hur "bortskämda" vi är i Sverige med all anställd personal. Vi kan verkligen lära oss något av utlandskyrkorna hur vi tillsammans med de ideella kan hjälpas åt i våra församlingar, säger Louise.

– Vi var helt beroende av andra och fick så mycket tillbaka, säger Lasse och berättar att minnena från Schweiz för alltid lever kvar hos dem.