2015 blev året då Magnus och Lena gjorde verklighet av en dröm. De visste att de ville gifta sig, men frågorna var många. Hur skulle bröllopet se ut, hur stort skulle det vara och vilka skulle de bjuda? Var skulle gränsen dras?
– Tankarna gick fram och tillbaka. Till slut landade vi i ett beslut som kändes rätt. Vi ville gifta oss i vår favoritstad, New York, säger Lena.
Att våga välja sin egen väg
Ett halvår innan vigseln började de planera. De tog kontakt med Svenska kyrkan i New York för att få veta vad som krävdes och hur allt skulle gå till. Det gav en trygg start.
De bokade allt hemifrån, gjorde klart med alla papper som krävdes och ordnade brudbukett, bröllopsmiddag, frisör och smink. Lena berättar att det gick smidigt och att det var lätt att hitta det de behövde.
– Vi såg till att ha några dagar på plats före bröllopet, för att hinna landa, ta in miljön och träffa prästen. Samtalet inför ceremonin blev en viktig del i förberedelserna, säger Magnus.
När det oväntade blir en del av minnet
Själva vigseln minns de med värme. Prästen ordnade två vittnen, personer som råkade vara i kyrkans bibliotek och som paret inte kände sedan tidigare.
– Det måste vara två vittnen, och att två personer vi inte kände ställde upp blev ett minne för livet. Ceremonin blev personlig och vacker, säger Magnus.
– Vi brukar säga att det blev ”the real deal”, säger Lena med ett skratt.
I dag, elva år senare, ser de tillbaka med värme. De bär med sig allt som ett fint minne och ångrar inte sitt beslut. I stället för ett större bröllop valde de att satsa på upplevelsen tillsammans. Bröllopet blev ett minne för livet.