Det är torsdag kväll i Ytterlännäs. Utanför ligger höstmörkret tätt och regnet duggar, men inne i Sockenstugan är det varmt av gemenskap.
Klockan har just passerat 18. En efter en kliver körmedlemmarna in genom dörren – med notpärmar under armen och ett leende på läpparna. Jackor hängs upp, kramar delas ut och snart fylls rummet av röster och skratt.
I Ytterlännäs kyrkokör, Sveriges äldsta kyrkokör, har sången burit genom generationer.
Efter ett två år långt uppehåll har kören startat om – och glädjen över att vara tillbaka går inte att ta miste på.
Vid pianot sitter Michael Linné, ny kantor i pastoratet.
Han hälsar alla välkomna, delar ut kvällens sånger och möter varje blick med ett varmt leende. Engagerad och uppmuntrande leder han repetitionen – med trygghet, humor och musikalisk glöd.
– Hej, vad roligt att se er alla! säger han, och snart ljuder de första tonerna.
Några av rösterna i rummet har klingat här i över ett halvt sekel.
– Jag började sjunga i kören med min mamma. Sedan dess har körkvällarna alltid varit heliga, berättar Sigrid Åkermark, som varit med i 53 år.
– Även om jag var trött någon dag fick jag energi av att komma hit. Det betydde mycket att dela glädjen tillsammans.
En annan har varit med i 38 år och minns hur tomt det blev under uppehållet.
– Ja, det blev verkligen ett tomrum. Att få sjunga igen känns fantastiskt, säger hon.
Kvällen börjar med att kropparna mjukas upp, sedan värms rösterna. En ton blir till flera, och snart bär sången genom rummet – stark, varm och innerlig.
Just nu repeterar kören inför Allahelgonahelgen, då de ska framföra fyra stämningsfulla sånger.
– Alla kan sjunga, säger Sigrid Åkermark med ett leende som smittar. Och fler nickar instämmande.
Att sitta med denna kväll är som att kliva rakt in i en levande tradition.
Här finns sångglädje, samhörighet och ett hjärta som bultar i takt med tonerna – i Sveriges äldsta kyrkokör.
Välkommen.
Torsdagar.
Tid: 18:30.
Plats: Ytterlännäs Sockenstuga.