Anna Larsson på väg mot nya äventyr

Det är ett avsked som rymmer både tacksamhet och vemod – och många musikminnen som bär.
– Jag är uppvuxen med musiken. Pappa var organist och mamma sjöng, så hemma fanns sången alltid nära. Jag stod ofta bredvid mamma och sjöng i stämmor. Kyrkan blev som ett andra hem; jag följde pappa på konserter och fick uppleva musiken både från insidan och utsidan, säger Anna.

Genom åren har många besökare och körmedlemmar fått ta del av Annas vackra röst. Hennes röst är varm och bärande, formad av både erfarenhet och uttryckskraft.
– Det betyder mycket när människor säger att min röst påminner om mammas. Men min röst är också resultatet av många års arbete. Som ung hade jag en tunnare och svagare röst. Precis innan jag började på Musikhögskolan tog jag sånglektioner, och där började jag hitta min stämma och fylla ut den. Det har tagit tid, träning och tålamod, säger Anna.

Redan i tonåren visste Anna att musiken var hennes väg. Efter åren på Adolf Fredriks musikgymnasium följde sex år på Musikhögskolan i Stockholm med fördjupning i sång, piano och orgel.
– Jag började på musiklärarlinjen men insåg snabbt att jag trivs bäst i själva musicerandet. Jag behöver få sjunga och spela själv, annars tappar jag glädjen.

För Anna är musicerandet också en andlig källa. I musiken upplever hon en närhet till Jesus – den närhet som bär hennes liv och kallelse. Tron är en självklar kärna i hennes musikaliska uttryck.

Studierna tog henne även till Uppsala och Paris. Hon arbetade därefter som musiklärare i Stockholm och vid kulturskolan i Sollefteå. Som kantor och organist har hon tjänstgjort både i Stockholm, Skåne och Hälsingland – och hon arbetade också två år som organist i Sollefteå. Närmast innan hon kom till Kramfors pastorat var hennes tjänst i Edsele–Ramsele. Sedan 2008 har hon verkat i Kramfors.

– Jag har haft fantastiska år här. Kollegor, körsångare och alla människor jag mött – det är dem jag kommer att sakna mest. Det tar tid att bygga upp ett musikliv, men tillsammans har vi gjort något fint.

Åren rymmer otaliga konserter: lunchkonserter varje sommar, större körverk och många uppskattade musikstunder i kyrkorna.
– När vi gjorde Faurés Requiem hösten 2024 var det nästan som om kyrkorummet andades med oss. Och jag glömmer aldrig novemberkvällen i Gudmundrå när 350 personer kom. Den responsen bar oss genom hela konserten.

Den 20 november håller Anna sin sista konsert i pastoratet – ett varmt samarbete med musikerkollegor där hon själv sjunger.
– Jag känner bara tacksamhet. Masako och jag har fått dela så mycket musik och glädje. Det bär jag med mig.
Avskedet är vemodigt men fyllt av ljus.
– Jag tar med mig allt det bästa: musiken, människorna och de där stunderna då allt stämmer. Nu väntar något nytt – och musiken följer förstås med. Det gör den alltid.
 
Anna börjar jobba på Sollefteå pastorat, som Organist.