Så är det påsk igen och sällan har väl påskens budskap varit så angeläget – att vi vill och behöver tro och hoppas på att ljuset besegrar mörkret och att uppståndelsekraften är starkare än det destruktiva.
Vad det är som ger dig och mig hopp och framtidstro när livet, vårt samhälle och världen ser oviss ut? Vad är livsviktigt och hoppfullt för oss?
I bibeltexterna i påskhelgen finns det mycket tankar kring detta.
Vid påskhelgen brukar jag återkomma till vad som hindrar mig att tro på livet och vad som ger mig nutids- och framtidshopp. Bibeltexten om stenen framför Jesu grav, den är en bild för mig av det som blockerar mig och stänger in de livsbejakande krafterna. Vad skapar förlamande rädsla, vad bryter ned. Så sätter jag ord på det och funderar på vad jag behöver acceptera och vad jag kan förändra och på vad sätt.
Men så visar bibeltexterna mig också hoppet och uppståndelsekraften.
När kvinnorna kommer till Jesu grav är gravstenen bortrullad. De livsbejakande krafterna – uppståndelsekraften – visar vägen och jag kan hitta hoppet igen, tillsammans med kvinnorna vid graven. Så sätter jag även ord på vad som ger mig flöde och glädje och hur jag kan ta tillvara den kraften.
Läser vi alla evangelierna ser vi att det är just detta och hoppet texterna vill förmedla: ”var inte förskräckta”
”Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått. Han går före er till Galliléen och där ska ni få se honom”.
Det finns en riktning och hopp framåt.
Var graven verkligen tom när de två kvinnorna kom dit på påskdagens morgon? Är det viktigt att det har hänt?
För mig är det livsviktigt – det har och ger mitt liv en livsriktning,
det ger mig ett hopp och kraft att leva och våga tro på mitt liv varje dag, att resa mig upp igen – trots allt som är.
Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden!
Hoppas vi ses i påsk
Kyrkoherde Anette