Vi står inför en helg som för de flesta av oss berör oss på olika sätt. Vi skulle kunna säga att det är helgen för de ömtåliga frågorna när tusentals ljus tänds på olika platser och lyser i höstmörkret.
Vi minns under denna helg våra nära och kära som inte längre finns ibland oss,
över det som inte blev som vi hade tänkt oss, över det som vi har förlorat, över det som vi saknar och kanske det som vi längtar efter, att det blir annorlunda eller förändrat, i vår värld, samhälle och i våra relationer.
Ljusen som vi tänder tänker jag är vårt sätt att uttrycka vår saknad och sorg och vår längtan i våra olika livssituationen om det som ger oss förståelse och framtidsblick.
Ljusen är även ett hoppets och livsmodets ljus om att fortsätta att hoppas och leva trots det som vi har mist eller saknar. ”Ljusen lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.”
Eller som Olov Hartman uttrycker det: ”Endast ett återstår mig: Att lita på ditt löfte tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp. Du har uppfyllt natten med din närvaro, gjort min ångest till din ångest, min ensamhet till din ensamhet, mitt rop till ditt rop. Jag tror det, inte för att det känns så, utan för att du har sagt det.”
Ja vi har säkert var och en gjort förluster på olika sätt och vi sörjer och hanterar det också på olika sätt. Låt oss bemöta varandra i respekt för att det är så och låt oss även dela våra erfarenheter och stödja varandra i våra liv.
Gud, låt de ljus vi tänder i novembermörkret
väcka ljuset inom oss.
När minnenas mörker uppfyller oss,
låt då minnenas ljus ta överhand
och bära oss vidare.
Gud, låt de kära som gått förlorade för oss
alltmer bli till dyrbara skatter
som vi bär inom oss
och som ger oss mod och vilja
att se framåt och vandra livsvägen vidare.
Gud, vi tackar dig för alla som varit
ljus längs vägen och lyst upp
även i de mörkaste stunder.
Gud, i ditt ljus ser vi ljus.
Vi tackar dig för att alla, levande och döda
får finnas i den kärleks ljus.
Bön av KG Hammar tidigare Ärkebiskop
DÖDEN OCH LIVET
Som en tunn, tunn dimridå
är väggen mellan liv och död.
Från ena stunden till den andra
kan livet vara helt förändrat
både för mig själv och mina närmaste.
Vem vet om vi får möta en morgondag?
Jag vill ta vara på varje dags gåva.
Jag vill hålla fast vid tryggheten att både liv och död
vilar i din hand, min Gud.
Bön av Caroline Krook, biskop emerita