Julen infaller under en tid på året när vi på våra breddgrader får se upp mot stjärnhimlen och fyllas av undran och förundran. Tänk hur stort livets mysterium är, så icke greppbart och samtidigt så vardagsnära och jordiskt. Så är det även med barnet i krubban – så himmelskt och samtidigt så jordiskt. I den heliga julnatten föds en ovillkorlig evig kärlek in i vår värld som bor hos den minste bland oss, hos barnet, i sårbarhet, utsatthet och bräcklighet. Julnattens mysterium vill därför påminna oss om att andligheten finns i det mänskliga livets alla sidor.
Idag när så mycket är ovisst och osäkert i vårt samhälle och i vår värld kan det kännas oroligt att leva och tro på framtiden. Det är då hoppet behövs, att vi tror på framtiden och vill skapa den tillsammans i tillit och medmänsklighet.
Vad innebär det då att ha hopp? Vad är skillnaden mellan hoppfullhet och hopplöshet? Någon har sagt att hopp det är att ha kontakt med framtiden.
Att kunna tala om imorgon, det är att ha hopp. Jag tror det är livsviktigt att ha ett hopp, det hjälper oss att hantera och leva våra liv, både när det blommar och leker men även när det är som svårast och vi inte finner någon väg framåt.
Jag tror det ligger i människans natur att vilja hoppas och tro att ljuset är starkare än mörkret. Det är säkert en stor del i att vi tänder adventsljus hänger upp stjärnor, Betlehemsstjärnor som visar till det heliga precis som för de tre vise männen. På något sätt tänker jag, att vi tänder vi ljusets och hoppets kraft mitt i mörkret och vanmakten. Kanske uttrycker de levande ljusen som vi tänder en längtan efter ett liv med ömhet, hälsa och frid och fred. ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”.
Den heliga natten
Gud är barnet i krubban.
Jag förstår det inte, men vilar i förundran och stilla tillbedjan.
Ordet är inte längre Något, det är Någon.
Jag behöver inte ropa ut i en okänd rymd,
inte fråga hurdan Gud är, vem Gud är eller vad Gud vill.
Guds liv och vilja har blivit synligt – blivit barnet som föddes i Betlehem.
Varje gång ett barn föds sker ett under. Ett kärleksunder.
Barnet hungrar efter kärlek och sträcker sina armar mot oss.
Gud har avslöjat vem Gud är. Barnet som föddes i Betlehem hungrar efter kärlek, vår kärlek. Jorden väntar på ett under. Ett kärleksunder.
O Gud, ge oss en God jul och ett Gott nytt år där vi får ge och ta emot kärlek.