Vid dopet kan man knyta fler vuxna till barnet genom att utse dem till faddrar. Att bli tillfrågad om att vara dopfadder är ett av de finaste förtroenden man kan få.
Gudföräldrar och gudbarn är andra ord som används i sammanhanget.
Vid själva dopet kan en fadders roll till exempel vara att bära in barnet, att läsa en text eller be en bön, kanske att tända dopljuset mot slutet. Föräldrarna bestämmer, det finns inga färdiga regler.
Som fadder får du följa den döpta på det sätt som ni kommer överens. Ett sätt är att besöka ditt dopbarn på dopdagen, tända dopljuset tillsammans och berätta om vad som hände den dagen då dopet skedde. Att sitta barnvakt och ta vara på tillfällen att vara på tu man hand med sitt gudbarn, att finnas som förebild och stöd genom livet och vara aktiv under konfirmationstiden är några andra exempel.
För att bli fadder behöver man själv vara döpt och vilja följa barnet genom livet. Fadderskapet är inte en juridisk handling.
När seden med gudföräldrar infördes i kyrkan på 300-talet behövde barn adoptivföräldrar som kunde ta hand om det ifall föräldrarna dog. Detta gäller som bekant inte alls numera. Idag är det socialtjänsten som tar hand om den frågan, om det behövs.