Inledning: kör
Jerusalem, Jerusalem, i staden utan hopp
bland främmande soldater i fattigt gråa gränder,
där folket är en kvinna, där världen är ett barn,
ska alla snart förnyas i Jesu Kristi händer.
Så skynda fram,
Maria Magdalena och Petrus och Johannes,
med bud att tiden vänder.
En påsk för länge sen i staden utan hopp
bland främmande soldater när undrens under händer.
Kör a cappella
Gul och vit och röd!
Påskens vilda färger skriker liv och död.
Skuggan följer ljuset.
Jesus går i staden.
Döden döljs i bruset.
Läsning
Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja Jesus ur vägen – de var rädda för folket.
Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. De blev glada och erbjöd honom pengar. Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.
Mellanspel
Evangelist och solo
När stunden var inne lade sig Jesus till bords
tillsammans med apostlarna. Han sade till dem:
Hur har jag inte längtat efter att få äta denna
påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen
förrän den får sin fullkomning i Guds rike.
Man räckte honom en bägare och han tackade Gud och sade:
Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er:
från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken
ger förrän Guds rike har kommit.
Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade:
Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.
Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade:
Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.
Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd,
men ve den människa genom vilken han blir förrådd!
Solo och evangelist
Simon, Simon.
Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete.
Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut.
Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.
Simon sade: Med dig, Herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.
Jesus svarade: Jag säger dig Petrus, tuppen skall inte gala i natt
förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.
Sopransolo och kör
Om någon sårar mig så vet jag att jag gråter
fast det är inte alls en förutsägelse!
När Jesus förutser att Petrus svek ska komma,
betyder det bara att Jesus ser en själ.
Han ser en mänskas stora men sköra, sköra själ.
Den flackar lätt och släcks i övermaktens natt.
Och det är Jesu insikt men ingen ödestro
att om han sårar mig så vet jag att jag gråter.
Läsning
Sedan gick Jesus ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit sade han till dem: Be att ni inte utsätts för prövning.
Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: Fader, om du vill det, så tag denna bägare ifrån mig. Men låt din vilja ske, inte min. En ängel visade sig från honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: Hur kan ni sova? Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.
Duett
I Getsemane, under trädens grönska,
i det ljumma dunklet, stiger Jesus upp.
I Getsemane, tvivlets dunkla plats
där blixtrar svärden genom Jesu sista frihet.
Våldet är en väg, synlig blott i mörker.
I Getsemane, går en natt till ända.
Svekets djupa natt stryker inte ut Jesu anletsdrag.
I Getsemane.
Läsning
Medan Jesus ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen och gick fram för att kyssa honom. Jesus sade till honom: Judas, förråder du människosonen med en kyss? När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: Herre, ska vi ta till våra svärd? Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och hög av honom högra örat. Men då sade Jesus: Nu räcker det. Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. Sedan sade Jesus till överstepräster och officerare och tempelvakten och äldste som kommit dit för att gripa honom:
Barytonsolo
Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar.
Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig.
Men detta är er stund, nu har mörkret makten.
Talkör
Mörkret har makten. Makten är mörkret.
Mörkrets missiler lyser på himlen.
Evangelist, en tjänsteflicka, Petrus, en man och en kvinna
De grep Jesus och förde honom till översteprästens hus.
Petrus följde efter på avstånd. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade:
Den där mannen var också med honom.
Men Petrus förnekade det: Nej, jag känner honom inte.
Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: Du hör också till dem.
Petrus sade: Nej, det gör jag inte.
En timme senare var det någon som försäkrade: Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.
Men Petrus sade: Jag förstår inte vad du menar.
Och just som han sade det gol en tupp. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.
Mellanspel, barytonsolo
Vi vet så litet om oss själva.
Vad gör mig rädd, vad får mig att skälva?
Och den som säkrast är på allt
ska känna sockret smaka salt.
Petrus bittra tårar väter jorden.
De blir till ärr, de tunga orden.
Vi bär vår fulla mänsklighet
som Petrus ärr i evighet.
Solo och koral
Ljuset kommer först.
Skuggan följer ljuset.
Mörkret har en tröst.
Ljuset kommer först.
Petrus och Maria irrar runt i natten.
Gatorna är fria.
Dagen härdar ut.
Ljuset har en början.
Mörkret har ett slut.
Dagen härdar ut.
Och Petrus och Maria går runt i varje gränd
och tar varandras händer när sol och skugga vänt.
Ett stråk av ljus i öster belyser mörkrets land
och alla morgonröster ska knyta nya band.
Evangelist, kör och solo
Alla de församlade bröt nu upp och förde Jesus till Pilatus.
Där anklagade de honom och sade:
Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk,
han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren
och säger sig vara Messias och kung.
Pilatus frågade honom: Du är alltså judarnas kung?
Han svarade: Du själv säger det.
Då sade Pilatus till översteprästerna och folkmassan:
Jag kan inte finna något brottsligt hos den här mannen.
Men de stod på sig:
Han hetsar upp folket i hela Judéen med sin undervisning,
från Galileen och ända hit.
Folk! Och prästers skrik!
Jesus står helt stilla i Jerusalem.
Staden i panik!
Gul och röd och vit!
Påskens vilda färger i Jerusalem skriker ända hit.
Sopransolo
Maria Magdalena hör om maktens män,
ryktet går i staden.
Timmarna är sena.
Maria Magdalena, i stadens alla gränder,
hör om maktens män, samma gamla visa.
Timmarna är sena.
Maria Magdalena gömmer sig i natten,
går i alla gränder.
Timmarna är sena.
Maria Magdalena, när natten aldrig vänder,
Maria Magdalena går i männens skugga,
flyr i maktens stad.
Timmarna är sena.
Maria Magdalena bär på männens mörker,
ljuset bär sin skugga.
Timmarna är sena.
Recitativ, solo och kör
Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade: Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket.
Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för.
Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden.
Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom. Då skrek hela hopen:
Döda honom och låt oss få Barabbas fri.
Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus. Men då ropade de och skrek: Korsfäst, korsfäst honom!
Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri,
men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.
Koral
O tårar, sorg och klagan, och allt vi ej förstod:
Att hoppets pris ska sättas i Jesu Kristi blod!
såg ju folket plågas på Palestinas jord.
Och folket sökte hämnden i Jesu Kristi blod!
Evangelist, damkör, solo och manskör
När de förde bort Jesus hejdade de en man från Kyrene som hette Simon
och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom.
Vi gråter, sörjer, klagar högt att hoppets pris har satts i blod.
Man hängde folket på ett kors, och folket krävde Jesu blod.
De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom.
När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna,
den ene till höger och den andre till vänster.
Jesus sade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.
De delade upp hans kläder och kastade lott om dem.
Folket stod där och såg på.
Rådsmedlemmarna hånade honom och sade:
Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.
Också soldaterna gjorde narr av honom:
Kör och koral
Se på honom nu, och skratta rått, publik!
Hammarslag och skrik dånar kring Messias.
Se hans trasor nu, och hånle, du soldat!
Hammarslag och hat viner kring Messias.
Se hans vanmakt nu och smäda, du med makt!
Hammarslag och skratt dånar kring Messias.
Befrielsens mirakel: som vattnets stilla brus.
De minsta kommer till mig på sommarängen ljus.
Förlåtelsens mirakel är allas möjlighet.
”Förlåt dem, ende fader förlåt i all evighet.”
Läsning
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss. Men då tillrättavisade honom den andre: Är du inte ens rädd för Gud, du som fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men ha har inte gjort något ont. Och han sade: Jesus tänk på mig när du kommer med ditt rika. Jesus svarade: Sannerligen redan idag skall du vara med mig i paradiset.
Evangelist och solo
Det var nu kring sjätte timmen.
Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen,
det var solen som förmörkades.
Förhänget i templet brast mitt itu.
Och Jesus ropade med hög röst:
Fader, i dina händer lämnar jag min ande.
När han sagt detta slutade han att andas.
Läsning
Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judéen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.
Damkör och solo
Från Galileens minsta byar vi följde honom ända hit,
och det är vi som är kvinnorna inunder Palestinas skyar.
Vid graven minns vi varje ord, och allt han var och allt han gjorde.
Han såg på var och en av oss som gick på Palestinas jord.
Han lossade de hårda banden.
Han såg på liljorna på marken.
Han följde sparvarna i skyn.
Han höll ett senapskorn i handen.
Och vi är några som gått och gått i tusen år och mer.
Vi står intill dig i en stad dit dina egna steg har nått.
Från Galileens minsta byar vi följde honom ända hit
och vi är några kvinnor som vandrar under världens skyar.
Kör och solo
Dagarna är långa, dagarna är korta.
Vem var du som lämnade oss kvar?
Vem var du som gick med oss längs varje stig?
Ingen av oss vet och ingen ger oss svar.
Vem var du som visade dig och sen var borta?
Vem var du som följde oss i varje rum?
Barnen skrattar i det höga sommargräset,
allt är fjärran som på bilder i ett album.
Nätterna är långa, gryningarna längre.
Men djupt i mörkret lyser hoppet om ett svar.
Brödet bryts och du är där,
du är där som koltrastsång,
det som skimrar under solen är din kropp!
Vem är du som visar dig för en och många?
Vem är du som överskrider liv och död?
Dagarna kan tystna, dagarna kan jubla!
Vem är du som genomsyrar allt vårt bröd?
Döden överspolas av ett livets vatten.
Våldets öar grönskar åter där du går.
Mörkret viker för en okänd fågels sång,
stenarna har rullats undan – det är vår.
Dagarna är våra, dagarna är dina.
Påsken lyser mot oss
gul, och vit och röd.