Skamstocken i Fjelie kyrka
Om man snällt frågar någon av våra eminenta vaktmästare så kanske de ta med er upp på Fjelie kyrkas vind och låter er beskåda och provsitta den sällsynta skamstocken som står där och väntar på delinkventer.
Stocken är knappt två meter lång och 30 cm bred och har sju hål för armar och ben. Kanske var detta praktiskt om det var många som skulle stå i stocken. Då kunde den fjärde personen stå med ett ben i stocken och ett utanför.
Stockarna fanns i olika varianter och med olika antal hål för händer och fötter eller huvudet. Denna stock är konstruerad för att man skall stå upp. Der kunde bli ansträngande dagar då man kunde få stå i nästan åtta timmar i sträck, under en lång söndag med predikan och efterföljande kyrkbacksskvaller.
År 1697 utfärdades en kunglig stadga om att vid varje kyrka skulle det finnas en skamstock ”de ogudaktiga till skräck och andra till varnagel”. Fjelie församling tog 61 år på sig efter påbudet att få fram en skamstock. Den användes desto flitigare vilket man kan se på de blankpolerade och nedslitna hålen där armar och ben suttit fastlåsta.
På ovansidan av stocken i Fjelie står följande text inskuren i träet.
Detta är en kyrkostock ungdomen till varnagel och till lydnad och hörsamhet näst Guds hjälp. Anno 1758.
Av denna text verkar det som att stocken mest har inriktat sig på att skrämma konfirmandungdomar till lydnad och hörsamhet.
Skamstocken fanns kvar som straff ända fram till 1841 då dom flesta eldades upp eller gick andra öden till mötes. Fjelie församling sparade sin på vinden för man kunde aldrig veta om den skulle komma till heders igen.
De flesta som satt i stocken var dömda av en värdslig domstol till detta straff. Det var alltså inte kyrkan som använde den flitigast. Kyrkotukten var dock viktig under dessa århundraden och bötesstraff utfärdades t.ex om kvinnor och män skvallrade utanför kyrkporten. Om man misskötte sin kyrkogång kunde det dock bli så illa att man blev hämtad och fastsatt i kyrkstocken som var placerad endera utanför kyrkporten men oftast inne i vapenhuset där den skyldige fick skämmas och bespottades av besökarna. Tanken med stocken var att man skulle skämmas, men att man, efter att straffet hade verkställts, man åter skulle välkomnas in i församlingen igen.
Nästa gång skall vi se hur ont med ont fördrevs.
Krister Hagman