Lyssna

Guldkorn från Bjärreds församlingens gömmor

Kyrkstocken på vinden.

                                        Skamstocken i Fjelie kyrka

Om man snällt frågar någon av våra eminenta vaktmästare så kanske de ta med er upp på Fjelie kyrkas vind och låter er beskåda och provsitta den sällsynta skamstocken som står där och väntar på delinkventer.
Stocken är knappt två meter lång och 30 cm bred och har sju hål för armar och ben. Kanske var detta praktiskt om det var många som skulle stå i stocken. Då kunde den fjärde personen stå med ett ben i stocken och ett utanför. 
Stockarna fanns i olika varianter och med olika antal hål för händer och fötter eller huvudet. Denna stock är konstruerad för att man skall stå upp. Der kunde bli ansträngande dagar då man kunde få stå i nästan åtta timmar i sträck, under en lång söndag med predikan och efterföljande kyrkbacksskvaller.

År 1697 utfärdades en kunglig stadga om att vid varje kyrka skulle det finnas en skamstock ”de ogudaktiga till skräck och andra till varnagel”. Fjelie församling tog 61 år på sig efter påbudet att få fram en skamstock. Den användes desto flitigare vilket man kan se på de blankpolerade och nedslitna hålen där armar och ben suttit fastlåsta.

På ovansidan av stocken i Fjelie står följande text inskuren i träet.
Detta är en kyrkostock ungdomen till varnagel och till lydnad och hörsamhet näst Guds hjälp. Anno 1758.

Av denna text verkar det som att stocken mest har inriktat sig på att skrämma konfirmandungdomar till lydnad och hörsamhet.

Skamstocken fanns kvar som straff ända fram till 1841 då dom flesta eldades upp eller gick andra öden till mötes. Fjelie församling sparade sin på vinden för man kunde aldrig veta om den skulle komma till heders igen.

De flesta som satt i stocken var dömda av en värdslig domstol till detta straff. Det var alltså inte kyrkan som använde den flitigast. Kyrkotukten var dock viktig under dessa århundraden och bötesstraff utfärdades t.ex om kvinnor och män skvallrade utanför kyrkporten. Om man misskötte sin kyrkogång kunde det dock bli så illa att man blev hämtad och fastsatt i kyrkstocken som var placerad endera utanför kyrkporten men oftast inne i vapenhuset där den skyldige fick skämmas och bespottades av besökarna. Tanken med stocken var att man skulle skämmas, men att man, efter att straffet hade verkställts, man åter skulle välkomnas in i församlingen igen.

Nästa gång skall vi se hur ont med ont fördrevs.

 

Krister Hagman

Den slitna straffstocken på kyrkvinden

Foto: P. Larson

Kyrktagningspallen i Fjelie kyrka

Foto: Krister Hagman

                                                  Kyrktagning

 När man kommer in i 1100 tals kyrkan Fjelie, så kan man om man är uppmärksam, på nedersta bänken åt väster, se en liten utfällbar pall. En så kallad kyrktagningspall.

Kyrktagning är en rit där en nybliven mamma återupptogs i församlingsgemenskapen.  Som sed kommer den från gamla testamentet där det stadgas att en kvinna som fött ett gossebarn skulle stanna hemma i 40 dagar och om det var ett flickebarn 80 dagar. Det var den tid det skulle ta att läka efter en förlossning. En kvinna som inte var kyrktagen räknades som hedning och fick inte delta i hushållsgöromål, inte gå utanför huset eller gården, inte ta någon i hand,

Kvinnan ansågs kunna bli bergtagen, det vill säga bortförd av övernaturliga väsen, Barnet kunde bli bortbytt av trollen om modern lämnade huset.

Kvinnan skulle vid kyrktagningen skänka ljus, bröd och ost till kyrkan och gåvorna skulle läggas på det gamla Mariaaltaret som därför benämndes kakaltare eller ostaltare.

1686 års svenska kyrkolag föreskrev:” Barnaföderskor skola hålla sig inne wid pass sex Weckor efter Födslen, emedan en Christelig sedwahna, Tucht och Ärbarheet, så och deras egen hälsa, sådant befordrar." Detta är en form av tidig föräldraledighet som kyrkan smög på folket väl medvetna om den höga dödligheten för både mamma och barn.

Vid kyrktagningen bad prästen för modern och tackade för att hon överlevt barnafödandet och välkomnade henne tillbaka till kyrkans gemenskap. Ju närmare vår tid vi kommer så handlar det mer om ett tack för barnen som fötts. Kyrktagningsriten levde kvar på västkusten ända in på 1960 talet och försvinner som ritual först med 1986 års kyrkohandbok.

Kvinnan som skulle bli kyrktagen fick vänta i vapenhuset eller möjligen sitta på pallen i nedersta bänkraden, Kyrktagningen kunde ske i vapenhuset eller dörröppningen in till kyrkan. En särskild knäfallspall användes men den var bara till för gifta mödrar. De ogifta eller förlovade fick knäfalla på golvet, Så småningom fick även dessa använda pall men till skillnad från den vanliga pallen som mestadels var stoppad var pallen för ogifta oklädd och hård. I vissa uppteckningar kallas den pallen för horpall. Kanske är Fjelie kyrkas pall en sådan?

 Den sista kvinnan som kyrktogs i Sverige var så sent som 1970 i Jättendal

Källa bl.a Kyrktagningsseden i Sverige / Anders Gustavsson

 I nästa nummer skall vi berätta om skamstocken.

Krister Hagman