Kyrkogården har sitt ursprung i medeltiden, men fick sin nuvarande struktur först under senare delen av 1800-talet när området utvidgades och en trädkrans planterades – en del av den finns kvar än idag.
De äldsta gravkvarteren närmast kyrkan är välbevarade och visar hur kyrkogårdar gestaltades förr, med stora gravplatser, häckar, stenramar och krattade grusytor. Tillsammans ger de en tydlig bild av 1800-talets kyrkogårdsmiljö.
Utvidgningar under 1900-talet har tillfört nya uttryck, vilket gör att olika tidslager går att läsa av på platsen.
Den äldsta gravvården är från 1700-talet, men många av de mest värdefulla gravarna tillkom runt sekelskiftet 1900. De varierar i form och visar på skickligt hantverk, ofta från lokala stenhuggare. Inskriptionerna berättar om människorna i bygden och deras livsvillkor.
Norr om kyrkan finns rester av de så kallade allmänna varven, där enklare gravsättningar tidigare förekom.