Nu har Annie sitt kontor i nybyggda Linghemsgården och en tjänst med den uttalade inriktningen ungdomar och unga vuxna. Välkommen tillbaka, hur känns det att vara här igen?
- Det känns jättekul! Åkerbo församling är ju en spännande församling på många sätt som faktiskt gav mig väldigt goda förutsättningar under min utbildning. Jag hade möjlighet att träna upp min flexibilitet och förmåga att ta plats i olika typer av gudstjänstrum – för de har ju helt olika prägel här. Jag blev liksom aldrig van eller fäst vid en enskild plats. Men det kanske jag aldrig har varit, för mitt hem brukar vara personer och relationer – som min man. Likadant med kyrkan faktiskt; där kyrkan är, är min kyrka och det spelar inte så stor roll vilken platsen är.
Betyder det att du alltid är på väg?
- Jag har inte tänkt på det så, men ja det kan man kanske säga. Jag flyttade hemifrån redan under gymnasietiden, då jag gick en utbildning på annan ort med inriktning nyckelharpa. Sen har jag väl i princip alltid rört på mig. Jag blev konfirmandledare på en lägergård där jag också fick boende och så flyttade jag igen för att läsa till präst – jag har nog mest tänkt att jag inte ville flytta tillbaka hem till Tanumshede, en liten ort i norra Bohuslän. Men det kan nog vara så att jag alltid varit på väg, eller i alla fall inte stilla.
Om du alltid är på väg, vad ledde dig tillbaka till Åkerbo?
- Alltså, det var Linghemsgården. Det är unikt att få vara med från början, det är inte ofta den möjligheten kommer. Här får jag vara med och bygga församling med helt nya förutsättningar. Det är lite nytt för mig att vara i en långsiktig process som det ju blir när man har en fast tjänst. Det känns lite läskigt för mig som inte haft en fast plats på det sättet. Jag skulle ju kunna stanna i Linghemsgården tills jag skall gå i pension om jag vill… Men riktigt så långt fram tänker jag inte nu.
Säg inte att du är på väg igen?
- Haha, nej nu skall jag stanna och vara kyrka!
