År 1952 blev Elizabeth II regerande drottning i Storbritannien. Samma år började den då 15-åriga Ingrid Svensson sjunga i Frödinge kyrkokör. Där är hon kvar – 74 år senare.
– Jag har alltid tyckt om att sjunga och kören har gett mig så mycket glädje, säger hon.
Ingrid Svensson är uppvuxen i Gunnekulla och har bott kvar inom socknen hela livet. Under 30 år drev hon lantbruk med mjölkkor i Ryggåsen tillsammans med framlidne maken Erik och sedan flera år tillbaka bor hon i en lägenhet inne i Frödinge.
– Vi flyttade aldrig så långt och tack vare att jag jobbade hemma fanns det alltid möjlighet att vara med i kören, säger hon när vi träffas i samband med en körövning i Frödinge församlingshem.
Hon började sjunga i kören redan som 15-åring och var då bland de yngsta. Sedan dess har hon blivit kvar och haft ”fem-sex” olika ledare under årens lopp.
– Det bara blev så. Jag hade spelat instrument tidigare och lärt mig noter i skolan och har alltid varit intresserad av att sjunga. Jag sjunger sopranstämman och tycker väl själv att jag är ganska tonsäker, även om det är sämre med sången nu för tiden, säger hon.
Sociala biten viktig
Tusentals körövningar och 74 år senare lyfter Ingrid Svensson fram gemenskapen som en viktig faktor.
– Den sociala biten har varit jätteviktig. Jag har alltid åkt på övningar och fått träffa människor. Kören har gett både stimulans och glädje och det har varit roligt att få sjunga ut. Det var därför jag gick med från början.
Har du någon favoritsång?
– Det finns många vackra sånger under varje årstid. Men O Store Gud är en favorit, den tycker jag är fin.
Hon minns tillbaka till välfyllda gudstjänster i Frödinge och Locknevi och nämner särskilt Bosse Lindells positiva predikningar.
– Han var rolig. Man gick ifrån gudstjänsterna med ett glatt hjärta och så tycker jag att det ska vara. Man ska känna glädje när man går hem från kyrkan. Han försökte få upp en glad stämning, även på begravningar.
Hon och maken Erik fick tillsammans fem barn men intresset för att sjunga verkar inte ha gått i släkten.
– Nej, de har inte fortsatt riktigt. De tyckte väl att jag sjöng tillräckligt. Och min man hade ingen sångröst alls.
”Känner att jag har gjort mitt”
Nu ska Ingrid ändå ”försöka” sluta i kören. Åldern börjar ta ut sin rätt och hon har svårt att stå upp under längre perioder.
– Nu får det vara nog. Jag fyller 90 år nästa gång och känner att jag har gjort mitt. Jag slutar inte för att det är tråkigt utan för att jag behöver lugn och ro. Man kan ju trilla av pinn när som helst i min ålder.
Du verkar ändå pigg?
– Ja, folk säger det! Jag vet inte. Jag känner mig ganska trött men hittills klarar jag mig själv i alla fall och det är skönt. Vi får se hur länge det håller i sig.