”Välkommen till Östrabo, ers högvördighet” dånar det ur högtalarna, när en droska dragen av två hästar rullar in på gårdsplanen. När den kaftanklädda, lockhårige mannen med biskopskorset runt halsen kliver ner och blickar ut över ”den usla staden” Växjö är det som att tiden spolats tillbaka.
I två akter får publiken lära känna den forne Växjöbiskopen, skalden och kulturpersonligheten Esaias Tegnér (1782-1846). Manusförfattaren, historikern Olle Larsson, har varit mån om att ge en rättvisande bild av Tegnér. Såväl hans genialitet som hans mer ömkliga och bekräftelsesökande sida lyfts fram, liksom hans utomäktenskapliga förbindelser. Även de båda regissörerna/konstnärliga ledarna Anna Tornehagen och Eva Pettersson har velat gestalta Tegnér som en människa med känslor, sjukdomar och svagheter.
– För oss har det varit viktigt att visa Esaias Tegnérs personlighet både utifrån att vara biskop och skald, men också make, och i relation till hans vänner och kollegor inom kyrkan, säger de.
De nio gratisföreställningarna var sedan länge fullbokade. Kanske var det Tegnér själv som blåste undan de mörka regnmolnen på himlen så vältajmat – vid flera tillfällen bröt solen fram medan spelet var igång. I vilket fall så kunde samtliga föreställningar genomföras, med bara något enstaka kortare avbrott, trots ostadigt och snabbt växlande väder.
I pausen mellan de två akterna bjöds publiken på fika i Östrabos trädgård. Många lovord hördes om föreställningen och skådespelarnas insatser.
– Det var jättefint och välskrivet och många olika synvinklar kom fram. Det är en underbar miljö och så är vi så stolta över Tegner – han har varit viktig för Växjö, säger systrarna Carin Hector och Kerstin Axén Krag, som satt i publiken under premiärföreställningen.
Idégivare till spelet är teaterprofilen Leif Sandberg och tanken var från början att teatern skulle spelas i samband med Växjö stifts 850-årsjubileum 2020. På grund av pandemin sköts projektet upp.
– Det är fantastiskt roligt att det blev av till slut och att intresset varit så stort. Jag är oerhört imponerad av skådespelarnas insatser och väldigt glad över att spelet sker på den plats där det en gång utspelade sig, säger stiftsprost Hans Boeryd som varit projektledare.
Charlotte Granrot Frenberg