Stiftssidan nr 51/52 ~ 18 december 2025
Stig-Göran Fransson tar emot hemma i sitt fint adventspyntade kök i tegelvillan i Landsbro. Han serverar kaffe och glutenfritt fikabröd på Grön Anna-porslin.
– Det är min hustru Kerstin som har bakat. Vi väljer bort gluten då vi tycker att vi mår bättre utan, säger Stig-Göran och slår sig ner.
Vid årsskiftet upphör hans uppdrag som förtroendevald i Svenska kyrkan, förutom i Vetlanda pastorat. På nationell nivå har han varit ledamot i kyrkomötet, suttit i Valprövningsnämnden och varit ledamot i styrelsen för Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. På stiftsnivå har han haft uppdrag i domkapitlet och som ledamot i stiftsstyrelsen. Han var stiftsstyrelsens förste vice ordförande under 2002-2009. Bland mycket annat.
Hans allra första uppdrag var som ordinarie ledamot i det som då kallades Lannaskede pastoratskyrkoråd. Han hade inte stått med på listan, men när en plats blev vakant blev han tillfrågad.
– Jag är byggnadsingenjör och man ville gärna ha in den kompetensen. Så jag blev headhuntad kan man väl säga.
Han har ingen i familjen eller släkten som tidigare haft kyrkliga uppdrag eller yrken.
– Min mamma var med i en syförening och hade en timanställning i församlingshemmet, där hon skötte städning och annat praktiskt.
I det kyrkliga arbetet har han engagerat sig i de administrativa frågorna. Han berättar att han gick miste om studiebidrag när han läste Kyrkans grundkurs på S:t Sigfrids folkhögskola hösten 1993.
– Man skulle kryssa in en ruta och det som fanns att välja mellan var de kyrkliga profilyrkena. Då skrev jag dit ”administratör” och kryssade i det. Och konsekvensen blev att jag blev utan studiebidrag, berättar Stig-Göran.
Det är arbetsgivarfrågorna, fastighetsfrågorna och administration som han varit mest intresserad av och som han byggt upp en gedigen kunskap om genom åren.
– Det är inte så att jag har någon lång utbildning, men man lär sig genom att vara med i diskussionerna, säger han.
Tidigare har han utbildat i Kbok och jobbat på distans på it-avdelningen på Kyrkokansliet i Uppsala. Där sysslade han med support ut till pastoraten i samband med övergången till Microsoft Outlook under 1990-talet. Det han saknade i datakunskap tog han igen med sina kunskaper om hur man jobbar på en pastorsexpedition. De många uppdragen gjorde att han valde bort heltidsarbete redan som 51-åring.
– Ekonomiskt var det väl ett vansinne, men jag kanske mådde bättre, säger han.
Vad är det då som har fått honom att fortsätta sitt engagemang under så många år?
– Dels tycker jag att det varit roligt, men framför allt är det nog så att om jag har lovat ett uppdrag så vill jag utföra det. Om något blir tråkigt eller svårt så vill jag inte strunta i det, utan ändå försöka få det gjort. Jag är glad att jag fått förtroendet.
Stig-Göran Fransson har fyllt 75 år och nu tycker han att det är dags att bereda plats för yngre förmågor.
– Ja, men jag tycker att man måste föryngra. Om jag fortsätter fyra år till så får ju inte någon yngre möjligheten att hoppa in.
Hur ska du använda tiden som nu kommer att frigöras?
– Jag håller på med släktforskning och det kommer jag kunna lägga mer tid på nu. Jag är inte ute efter att fylla på med en massa namn i släktträdet, snarare skulle jag vilja ta reda på lite mer om de här personerna och deras liv. Jag har en dotter i Vadstena och en son och två barnbarn i Växjö. Och så blir det mer tid till att sköta huset.
Charlotte Granrot Frenberg