Den lilla orten Sandvik är en sommaridyll, där kyrkan och sockenstugan ligger på en udde alldeles intill en välbesökt badplats. Sedan länge bjuder Burseryds församling sommartid in till ”Sandviksveckorna”. Då blir det fikaservering, hantverk och musikgudstjänster i kyrkan. När församlingsassistenten Karin Larsson anställdes för drygt tre år sedan var hennes första uppdrag att hitta på något även för barnen.
– Jag åkte ner och tittade och såg en liten bod som användes till förvaring. Det var en sån där kul byggnad för barn, med två små loft, berättar hon.
Boden tömdes och pyntades med vimplar och ljusslingor. Ett av loften fylldes med kuddar och böcker. Det stora utrymmet fick en pysselhörna och så fylldes det på med bollar, pingisbord och annat användbart.
– Det ska vara enkla grejer, ofta är barnen så himla kreativa bara det finns saker framdukat. Klistermärken är poppis, papper och pennor är bra och ballonger och såpbubblor är alltid uppskattat, säger Karin.
Numera är barnboden bemannad under alla vardagar under sommarveckorna. Ibland styr personalen upp något lite större pyssel, någon gång har det varit ansiktsmålning och någon i personalen kunde göra ballongdjur. Barnboden har blivit väldigt uppskattad, både av barn och deras föräldrar och mor- och farföräldrar. På en vecka kommer det mellan 100 och 150 barn och vuxna till barnboden.
– Allt är väldigt avslappnat och härligt och det går ju att utveckla hur mycket som helst. Vi har idéer om glassvecka, skattjakt i kyrkan och även trolleri för barn i kyrkan, säger Karin Larsson.
Tjänsten som församlingsassistent är Karin Larssons första inom kyrkan. Hon jobbade i reception på ett butiksinredningsföretag när hon för tre år sedan blev uppringd av en av församlingens vaktmästare, som uppmanade henne att söka tjänsten.
– Jag tyckte det var jättespännande att få frågan och samtidigt var det lite läskigt att ge sig in i en helt ny värld. Det jag tycker är så roligt med tjänsten är att det går att göra så otroligt mycket, det är verkligen bara fantasin som sätter gränser.
Hon fick bygga upp barnverksamheten från grunden i församlingen. Församlingen har två orter, Burseryd och Broaryd. På båda orterna leder hon en Stor och liten-grupp och miniorer. Hon leder också en barnkör och deltar i konfirmandarbetet samt vid familjegudstjänster. När vissa av miniorerna nådde mellanstadieåldern och gärna ville fortsätta bildade hon även en mellanstadiegrupp, som kallar sig ”kometer”.
– Jag kan ju inte klona mig tyvärr, så då har vi löst det genom att dela terminen så att vi har miniorer halva terminen och kometer andra halvan. På så vis hinner jag träffa fler barn och de hinner också längta lite, säger hon.
Hon tror att tröskeln till kyrkan kan vara hög och att församlingshemmet kan vara ett första steg för många.
– Många kan vara lite ursäktande när de kommer för att de inte är så ”kyrkliga”. Jag tar med barngrupperna in i kyrkan nästan varje gång bara för att de ska få känna att här får man gå in. Om någons mormor har dött går vi och tänder ett ljus och om något syskon ska döpas så pratar vi om dopet och tittar på dopfunten.
Hon är också mån om att barnen ska lära känna alla som jobbar i kyrkan.
– Vi tjoar på vaktmästaren, ibland följer kantorn med och hämtar på skolan och ibland har vi fråga prästen-stund.
När pro-kören övar i kyrkan möter de också barnen.
– Vi testar och hittar på mycket. Det är positivt för alla att mötas över åldersgränserna.
Församlingen strävar också efter samverkan med andra i samhället. På nationaldagen samarbetar församlingen med Röda korset och under Broarydsdagen ordnar församlingen ansiktsmålning, till exempel.
– Jag tycker det är viktigt att vi syns i samhället och att vi använder våra lokaler. Vågar man komma till församlingshemmet så kanske man ser att det ju inte var så farligt, kanske vågar man gå till kyrkan nästa gång, säger Karin Larsson.
Charlotte Granrot Frenberg