Stiftssidan 9 april
På stiftsgården Tallnäs parkering har de omkring 20 fältarbetarna sammanstrålat för en tvådagars gemensam naturvärdesutbildning, med fokus på arter och strukturer. Det är inte ens mitten av april, men himlen är knallblå och solens strålar värmer och småfåglarna bjuder på vacker sång. Perfekta förutsättningar för att ge sig ut i skog och mark.
Målet: bättre naturvård i balans med kyrkans hållbarhetsuppdrag
Mattias Magnusson, specialist inom skog och miljö på Växjö stifts egendomshet, delar ut scheman och kartor till deltagarna.
– Syftet med de här dagarna är att vi ska bli ännu bättre på att hitta och identifiera naturvärden i skogen och veta hur vi ska bruka skogen på bästa sätt för att få målen i balans, säger han till deltagarna.
Målen han hänvisar till är de fyra hållbarhetsdimensioner som Kyrkomötet beslutat om: andlig, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Kyrkomötet beslutade 2025 att ställa om Svenska kyrkans skogsbruk till en riktning som ger större fokus på andliga värden, klimatnytta och ökad hänsyn till urfolksrätten.
Ledare för utbildningen är en riktig expert, naturvårdsbiologen Tomas Fasth, som arbetar med natur- och naturvärdesinventeringar, med Småland som specialitet.
– Här finns stor variation på ett litet område, så det är ett perfekt ställe att vara på, säger han.
Första fältstudien: barrskog, granmiljöer och en dold orkidé
Den första dagen får deltagarna titta på barrskogsmiljöer med fokus på gran och en liten lövbrant. Första anhalt är Södra Flyhultan. Tomas Fasth tar täten och stannar till då och då när han vill visa någonting. I en slänt växer det knärot, en rödlistad orkidé med små gröna, vackert mönstrade blad. Det är en vintergrön växt, som går att hitta året runt när det är barmark. Det tar en stund innan gruppen hittar växten – den är lätt att gå förbi.
– Här är ju överallt! utbrister någon.
– Det är som med trattkantareller. Hittar man en så finns de plötsligt överallt, säger en annan deltagare.
Knäroten blommar sent, ungefär när blåbären mognar. Tomas plockar fram en bok ur sin ryggsäck och visar hur de vita blommorna ser ut.
– Knäroten växer i sura marker där det inte finns så mycket blåbärsris, men mycket mossa. Man hittar den i lite äldre skogsbestånd, berättar Tomas.
Tallskog, sumpskog och ädellövskog
Färden fortsätter till Norra Bondarp och 150-årig tallskog, med litet inslag av gran. Deltagarna får lära sig att se skillnad på garnlav och skägglav och tagellav.
Göran Rydberg, skogsarbetare i Jönköpingdistriktet böjer sig ner och studerar någonting på den nedre delen av en gran med sin lupp. Han har hittat kattfotslav.
– Det var bra gjort att upptäcka den, berömmer Tomas.
Efter fältlunch vid Åsenhöga hembygdsgård fortsätter utbildningen. Gummistövlar rekommenderas, för sumpskog ska besökas. Dag två får deltagarna titta på sandtallskog och ädellövskogsmiljöer med fokus på bok.
Utbildningen stärker både kunskap och samarbete
Mats Johansson är skogsarbetare och planerare i Nybro distrikt.
– Det har varit en intressant dag. Det är alltid bra att uppdatera sig lite och ha en expert med som kan berätta exakt vilka arter det är. Det är sällan vi ser dem, för de är svåra att hitta, säger han.
Roger Nordström är skogsarbetare i Lunds stift.
– Det är alltid intressant att lära sig något nytt. Och inte minst att höra diskussionerna, säger han.
Någon gång per år ordnar Växjö stift en sådan här kurs för fältarbetarna. I fjol låg fokus på att avgöra vilka träd som är naturvärdesträd – och därmed ska sparas. Utbildningarna sker i samarbete med något annat stift, som Lund eller Linköping.
– Det är jätteviktigt för oss att prata med varandra och kalibrera oss. Det är ju samma skogar, även om det är lite olika karaktär med mycket ädellövskog i Skåne och ekskogar i Linköping, säger Mattias Magnusson.
Utbildningarna är även ett tillfälle att nätverka.
– Det är kul att träffas och det blir ju lättare att lyfta luren sen. Det är roligt att vi kan samarbeta så här inom kyrkan, säger han.
Charlotte Granrot Frenberg