Här kan du läsa debattartikeln i Aftonbladet.
Det finns ord som känns tömda på innehåll. Ord som erinrar om något som en gång var, men som inte
längre är. Solidaritet. Medmänsklighet. Människovärde. De vackra orden har på många sätt format det
moderna Sverige, från folkhemmets gryning fram till idag. I vår tid är de viktigare än någonsin.
År 1928 myntade statsminister Per Albin Hansson begreppet folkhemmet. Han avsåg ett stort ”folk- och
medborgarhem” där den ene inte ser ned på den andre och som präglas av ”likhet, omtanke, samarbete
och hjälpsamhet”. Ur folkhemmet växte det starka samhället fram under rekordåren. Från att länge ha
varit ett land som människor utvandrade från, blev Sverige ett land som människor invandrade till. Med
solidaritet och medmänsklighet som grundackord tog vi emot de som sökte sig hit från krig och förtryck.
På 1970-talet från Chile, på 1990-talet från forna Jugoslavien och på 2010-talet från Syrien.
Men något har gått förlorat. På senare år har vår migrationslagstiftning succesivt stramats åt. Den är
nu, tillsammans med sin motsvarighet i länder som Ungern och Danmark, bland Europas mest
restriktiva. Svenska kyrkan har löpande kritiserat förslag som minskar möjligheten för människor på
flykt att få stanna i Sverige. Sveriges kristna råd har gång på gång argumenterat för en human
migrationslagstiftning med rätt till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd. Men
kyrkorna har talat för döva öron. Riksdagsbeslut har förvandlat Sverige från ett land dit människor på
flykt är välkomna till ett land som bygger murar.
Och värdeförskjutningen fortsätter. Under sensommaren har en del av Tidöavtalet väckt debatt; den så
kallade angiverilagen, eller på politikersvenska: ”förutsättningar för ett effektivt informationsutbyte där
kommuner och andra myndigheter inom ramen för sin verksamhet informerar Migrationsverket eller
Polismyndigheten”. En utredare ska undersöka möjligheten till tvingande regler, så att lärare eller läkare
kan vara skyldiga att lämna ut uppgifter om en papperslös elev eller patient. Många har redan förklarat
att man motsätter sig förslaget som strider både mot yrkesetiken och mot grundläggande värden i vårt
samhällsbygge. Det finns andra sätt att stärka möjligheterna för myndigheter att veta vilka som vistas i
Sverige utan tillstånd. Det skuggsamhälle åtgärderna önskar motverka kommer sannolikt att breda ut
sig mer när de redan gömda måste dölja sig ännu mer, och inte ens vågar uppsöka akutsjukvård vid
behov eller skicka sina barn till skolan.
Sedan 2010-talets början har papperslösa barn haft rätt till skolgång, vård och läkemedel. Och
papperslösa vuxna har haft rätt till akutvård och exempelvis vård som motverkar ett allvarligare
hälsotillstånd. Rättigheter som gäller utan att skolan eller vårdgivaren får ange den papperslösa till
myndigheterna. Angiverilagar för tankarna till totalitära stater där lagstiftningen utformas utan hänsyn
till grundläggande mänskliga rättigheter. Redan idag strider den svenska migrationspolitiken mot
barnkonventionens reglering om barns rätt att återförenas med sin familj. Det förslag som nu diskuteras
skulle innebära nya avsteg från den konvention som Sverige inte bara har ratificerat, utan infogat i
svensk lagstiftning.
Att alla har samma värde talar vi om som människovärdesprincipen. I grunden är det en kristen tanke
att varje människa är skapad till Guds avbild med samma rättigheter som alla andra. Vi människor hör
samman med varandra. På samma sätt som andra sträcker ut en hjälpande hand till oss, har vi den
uppgiften gentemot dem. Så vänd inte bort blicken när din nästa är i nöd. Tig inte när
värdeförskjutningarna hotar fundamenten i vårt samhällsbygge. Höj din röst för det som måste vara mer än vackra ord från förr; solidaritet, medmänsklighet och människovärde. I vår tid är de viktigare än
någonsin.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift