Debattartikel publicerad i bland annat Smålandsposten och Barometern
Alarmerande siffror publicerades nyligen då 530 diakoner, i en stor undersökning gjord av Kyrkans Tidning, pekar på att allt fler människor i vårt land lever i fattigdom och behöver hjälp med basala behov. Även arbetande personer har nu svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. En stark signal till politiker att vidta åtgärder för att säkerställa att kommunerna lever upp till ansvaret att tillgodose allas grundläggande behov.
Diakonin är kyrkans sociala arbete. Diakoner träffar människor som av olika anledningar har det svårt. De erbjuder stöd, till exempel genom samtal, ekonomisk rådgivning, hjälp i kontakten med myndigheter och vid särskilda mötesplatser. Ibland är hjälpen av mycket praktisk natur, som en matkasse eller en julgåva. Diakoner har alltså en god uppfattning om hur utsattheten i samhället ser ut, hur verkligheten ser ut.
Vi måste lyssna till diakonerna. De vet vad de talar om. 83 procent av dem menar att den ekonomiska och sociala utsattheten i deras församling har ökat de senaste tre åren. Tre av fyra uppger att de möter allt fler som söker hjälp.
De grupper av hjälpsökande som ökar mest är enligt diakonerna ensamstående med barn, personer med psykisk ohälsa och långtidssjukskrivna. Men också nya grupper söker sig till kyrkorna. Däribland låginkomsttagare som inte längre får pengarna att räcka till det mest grundläggande.
Undersökningen visar också att många inte har råd med mediciner, efter att gränsen för högkostnadsskydd höjts. Det verkar också ha blivit vanligare att människor hamnar mellan stolarna; mellan myndigheter och bidragssystem med strängare krav och långa handläggningstider.
Det undersökningen visar är allvarligt, men inte överraskande. Sedan en tid vittnar många diakoner om samma sak. Faktum är att diakoner över hela landet har höjt sin röst i olika sammanhang, och många har skrivit debattartiklar om hålen i det sociala skyddsnätet.
Stat och kommuner har ett grundlagsstadgat ansvar att verka för människors välfärd och grundläggande sociala trygghet. Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att enskilda får de insatser som de behöver.
Att värna och stödja de mest utsatta är ett fundament i välfärdssamhället. Det är också en central del av den kristna tron och människosynen. Som skapad har varje människa ett okränkbart värde. Jesus lyfter gång på gång fram ansvaret för den som är hungrig, törstig, främling, sjuk eller fängslad. Den så kallade gyllene regeln – allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem – är en etisk princip som återfinns inte bara i kristendomen, utan i de flesta religioner.
Därför uppmanar vi våra folkvalda politiker, oavsett partifärg, att agera för att alla människor i vårt land ska få sina rättigheter tillgodosedda. I valtider hör vi mycket av ambitiösa vallöften och en hel del vackra ord från politiker. När ni väl har blivit valda, ta då ansvaret som företrädare för det svenska folket, och laga hålen i samhällets skyddsnät.
Maria Sidenvall Lind, stiftsdiakon i Växjö stift
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift