Stiftssidan nr 46 ~ 13 november 2025
När kyrkoherde Pär-Magnus Möller flyttade ut ur Prostgården för två år sedan samtalades det i församlingen om hur platsen skulle kunna användas. Det centrala läget, med vacker utsikt över Prostsjön och en vidsträckt trädgård bar på stor potential.
– Redan tidigt pratades det om ett församlingens vardagsrum och att det skulle få vara en plats för lugn, stillhet och andligt liv, berättar Elin Anderi, som är diakonkandidat och verksamhetsledare för Prostgården.
Efter en omfattande renovering, där huset tillgänglighetsanpassats och fått nya ytskikt, nytt kök och nya toaletter samt ventilation och el, har Prostgården nu öppnat upp. Den 19 oktober invigdes den nya mötesplatsen.
Elin Anderi beskriver några olika riktningar som utkristalliserat sig, som förtydligas genom gårdens olika rum.
– Vi har kapellet och biblioteket, som får stå för lugn och stillhet och möjligheten att dela tankar och frågor om livet. Här tänker vi att vi kan ha bokcirklar och boksamtal framöver och även retreater och stilla dagar.
Husets mittdel utgörs av en stor samlingssal, som får symbolisera samtal, möten och gemenskap mellan människor.
– Här vill vi även bjuda in föreläsare och musiker. Vi har också ett väldigt fint kök, som får stå för det vi tänker kring mat och kultur.
Det omgivande rummet, den stora trädgården, får stå för kreativitet och skapande. Här finns sedan tidigare Maryverksamheten Pelarsalens trädgårdsodling. Den verksamheten kommer att fortsätta och utvecklas.
På måndagar och tisdagar är det öppen mötesplats i gården, båda under dag- och kvällstid.
– Då finns det möjlighet att komma in och stanna upp en stund och ta en kopp kaffe. Det finns alltid människor här att samtala med, berättar Elin Anderi.
I kapellet firas både lunch- och kvällsbön och på måndagar träffas en promenadgrupp som går en runda runt sjön.
– Det här är verksamheter som vi haft sedan tidigare och som vi kommer att fortsätta med. Det finns en förhoppning att med tiden utveckla arbetet med samtalskvällar och fördjupning och musik och konstutställningar, säger Elin.
Hon betonar att det är viktigt att låta verksamheten få växa fram långsamt allt eftersom de behov som finns blir tydliga. Hon nämner den snabbt accelererande tid som vi lever i, med komplexa skeenden både hemma och långt borta. Detta i kombination med att fler i allt större utsträckning lever isolerade liv från varandra.
– Det är inte bara den ofrivilliga ensamheten som är svår, utan många lever i sina bubblor och möter kanske främst de som tänker likadant som en själv. Här vill vi erbjuda en plats för möten – både för den som är kyrkvan och för människor som kanske tycker det är enklare att komma till en sådan här plats än att besöka ett kyrkorum det första man gör.
Det finns, som Elin beskriver det, en särskild blick för unga och unga vuxna i verksamheten, även om målgruppen är bredare än så. Prostgården ligger granne med en gymnasieskola. Samtal har påbörjats med skolledningen om hur Prostgården skulle kunna vara en plats där ungdomar under exempelvis raster kan finna stillhet eller gemenskap.
Hon beskriver Prostgården som en självklar del av Värnamo församling, men också som något som ska få tillåtas få leva ett lite eget liv.
– Jag har själv längtat efter ett sådant här sammanhang. En plats där du både får vara en del av det som sker här, och kanske också genom att själv vara med och bidra.
Charlotte Granrot Frenberg