I Skogslyckans kyrka i Växjö finns Stallkonfa, för den som gillar hästar och har grundläggande ridkunskaper.
Snart 17-åriga Hedvig Rappe gick Stallkonfa och nu, två år senare, går lillasyster Sigrid i storasysters fotspår. Systrarna har fyra egna ponnys hemma på gården utanför Växjö och spenderar upp till fyra timmar om dagen i stallet. De håller främst på med hoppning, men även lite dressyr och fälttävlan.
– Vi rider hemma fyra eller fem gånger i veckan och så åker vi iväg och tränar en eller två gånger i veckan. På helgerna är det ofta tävlingar nu när det är säsong. Så det är lite av ett pussel att få ihop vardagen, berättar Hedvig Rappe.
Tanken med Stallkonfa – och andra idrottsprofiler - är just att anpassa konfirmandtiden så att det samtidigt är möjligt att utöva sin sport. Därför förläggs undervisningen så att den inte krockar med några tävlingar i närheten.
– Stallkonfa är som en helt vanlig konfirmandgrupp, men vi kombinerar den med hästupplevelser. Fördelen är att det blir väldigt mycket sammanhållning kring det gemensamma intresset, berättar församlingspedagogen Katarina Källner.
Gruppen träffas några söndagar under hösten och våren och sedan blir det mer intensiv undervisning under vardagarna under sommarlovets första veckor. Konfirmanderna får testa ponnytrav, turridning med islandshästar och ridskoleridning.
Hedvig har väldigt positiva erfarenheter av Stallkonfan.
– Jag hade superkul hela tiden. Jag saknar konfirmandtiden väldigt mycket faktiskt! Jag är väldigt tacksam över vad konfirmationen gett mig, säger hon.
Hon träffar ofta på tidigare konfirmander på olika hästtävlingar. Flera av dem har blivit hennes bästa vänner. Under konfirmandtiden började hon också uppskatta att gå i gudstjänst.
– Min relation till kyrkan har ändrats en del efter konfirmandtiden. Till exempel tycker jag nu att det är väldigt mysigt och trevligt med gudstjänster, säger hon.
Eftersom Hedvig hade så positiva erfarenheter av Stallkonfa var valet ganska självklart för Sigrid. Hon går Stallkonfa just nu och ska konfirmeras i juli.
– Jag har också träffat jättemånga nya vänner och tycker det är jättekul.
Hon ser mycket fram emot turridningen med islandshästar som väntar om några veckor.
– Det ska bli väldig kul, jag har aldrig gjort det förut. Det är kul att få testa lite nya grejer, säger hon.
Katarina Källner berättar att många vill stanna kvar som unga ledare efter konfirmationen.
– Det är ett värdefullt år för många. Man får ju reflektera över livets frågor och liksom fundera över vem är jag och finns det något större än jag. Det är en viktig tid i livet, säger hon.
Konfirmandtiden är ju ett tillfälle att växa, var/är det så för dig?
Hedvig: Ja, både socialt, att jag lärde känna många nya men också i hur man ser på olika saker. Jag känner mig mer hemma i kyrkan nu.
Sigrid: Det tycker jag absolut. Jag kände absolut ingen första gången. Jag har verkligen fått växa som person när jag fått lära känna nya personer. Jag praoade hos en diakon för nån vecka sedan och det var jätteroligt. Jag har faktiskt tänkt mycket på det, att kanske sommarjobba i kyrkan eller söka jobb i kyrkan i framtiden.
Stiftssidan 7 maj
Charlotte Granrot Frenberg