Kallelsen slog ner utan fyrverkerier

En av de som vigs till präster på söndag är Johan Gunnarsson, en 28-åring från en liten by utanför Vaggeryd. Som barn gick han till Equmeniakyrkan, men efter konfirmation i Svenska kyrkan blev han, som han säger, ”fast” där. Först som ung ledare och efter studenten som anställd i barn- och ungdomsarbetet.
– Jag jobbade där i tre år, jag hade en halvtidstjänst i kyrkan och halvtidstjänst i skolan som ligger i nära anslutning, berättar han.

Sedan lång tid tillbaka har det funnits tankar på att bli präst. 
– Jag har länge känt att det vore väldigt coolt, tänk vilket viktigt yrke och vad roligt att få förkunna evangelium och finnas till för människor utifrån sin tro, säger han.

Men han tänkte sig ett annat yrkesliv till att börja med. Planen var att flytta till Göteborg och studera till lärare. Ansökan var redan inskickad och klar.
– Jag tänkte att jag kan bli präst när jag är 60, jag har liksom tänkt att det är då man är präst. Sedan, från ingenstans, hade jag plötsligt sökt till teologiutbildningen i Uppsala, säger han.

Han kan inte riktigt själv förklara vad det var som gjorde att han en sen kväll i sista stund ändrade sin ansökan, från lärarutbildningen i Göteborg, till teologiutbildningen i Uppsala.
– Jag har inte den blekaste aning om vad som hände egentligen, rätt som det var så var det bara gjort. Jag minns inte riktigt, jag bara gjorde det.

Efter det gick allt som på räls. Han blev antagen, hade en otrolig tur med att hitta lägenhet och bra flyt med studierna.
– Allt kändes väldigt rätt. Jag känner absolut att jag har en kallelse, jag vill ju bli präst, och samtidigt är det som att jag plötsligt bara dragits hit. Jag hoppas att Gud har sina vägar planerade, säger Johan och skrattar.

Parallellt med studierna har Johan jobbat inom eventbranschen med ljus och ljud, och så småningom även pyroteknik och specialeffekter för konserter och event. 
– Jag kom i kontakt med ett teknikbolag i Uppsala och gick från att stå och blinka lite lampor på någon sittning med en trubadur, till att stå och skjuta eldar på Lollapalooza på en kväll typ.

Ett bra komplement till skolbänken, tyckte han. Jag frågar vilken konsert eller artist som varit häftigast att jobba med.
– Tyvärr så är de häftigaste gigen ofta mest slitiga och jobbiga för en själv. Men det som jag tror i andra ögon är häftigast är kanske Swedish House Mafia på en stor festival i Frankrike eller Benjamin Ingrosso-turnén förra sommaren.

Han har själv spelat en del i band och spelar nu elgitarr i den svenska popartisten Tomas Rimeikas band, bland annat. 
– Det är en stor glädje att få komma ut och vara kreativ och träffa människor, säger Johan.

Nu ser han fram emot att få möta människor i sin roll som präst och finnas till för andra. Att lyssna eller prata eller dela ut soppa, eller vad som nu kan behövas. 
– Kyrkan har en så viktig roll i att ge människor det som saknas i samhället. Jag ser fram emot att få ge vidare det jag känner att jag fått av min tro, hur mycket det påverkat och förändrat mig.  Att kanske få hjälpa andra att sätta ord på sin tro.  

Framtiden ligger öppen. Men det han känner sig säker på är att han inte vill jobba i en storstad – han vill att församlingen ska vara nära. Just nu lockar arbetet med ungdomar och unga vuxna mycket.
– Man får så mycket spännande frågor. Det är en tid i livet när man är väldigt öppen för att ta in nya tankar och diskutera dem. Samtidigt är det tufft att vara tonåring. Just nu har känner jag att jag har ganska korta broar till dem.

Charlotte Granrot Frenberg