Gunnel Sparrlöf fick en uppenbarelse om att hon skulle bli präst, i sitt lilla volontärsrum i församlingshuset Villa Ingeborg under ett år som volontär i Svenska kyrkan i Södra Frankrike och Monaco.
– Det var en otrolig upplevelse, jag fick hög puls och kände att alla bitar föll på plats. Jag hade tänkt mig att bli läkare eller kanske biomedicinsk analytiker. Men när jag fick prova att jobba i församling så kändes det helt naturligt att det är i kyrkan jag ska vara, säger Gunnel Sparrlöf.
Gunnel Sparrlöf är uppvuxen i en kristen familj i Vadstena och har varit aktiv i kyrkan från start. Volontäråret i Södra Frankrike och Monaco gjorde hon direkt efter gymnasiet. Hennes huvudfokus under året var barn och ungdom, men som så ofta i en liten församling fick hon alla möjliga uppgifter. Hon fick vara medhjälpare i gudstjänstlivet och rycka in som it-support, kommunikatör, husmor och chaufför.
– Det var väldigt kul, utmanande och roligt. Jag var långt hemifrån och fick lära mig ta eget ansvar, säger hon.
Växjö stift är ett helt nytt sammanhang för Gunnel Sparrlöf, som gillar att upptäcka nya platser.
– Det var lite av en slump att jag hamnade här, jag ville inte tillbaka till Linköpings stift och eftersom jag pluggat i Lunds stift så ville jag upptäcka något nytt. Då låg Växjö stift bra till, där mitt emellan. Jag har inte ens koll på geografin riktigt ännu, men jag tycker väldigt mycket om stiftet och Småland.
Gunnels pappa släktforskar och det har visat sig att det finns flera småländska präster i släkten.
– Det känns fint att få återknyta till rötterna, säger Gunnel.
När hon är ledig gillar Gunnel att läsa böcker, gärna deckare. Hon gillar att vara i naturen, träffa kompisar och handarbeta. Hon har haft en del ledig tid inför vigningen och har passat på att lära sig sticka för att sysselsätta sig. Inför vigningen känner hon skräckblandad förtjusning.
– Jag är jättetaggad och ganska nervös! Jag ser fram emot att komma i tjänst och att komma in i vanlig församlingslunk, få rutiner och vara med och bygga församlingsliv, säger hon.
Det som lockar henne mest med prästyrket är högmässorna.
– Jag tycker ju att högmässor är det bästa som finns. Hela livet ryms liksom i högmässan. Glädjesång och klagorop och samtidigt får vi möta Gud i nattvarden på ett så otroligt nära sätt. Det är himmel och jord, gränsen suddas ut, säger Gunnel.
Vad som händer efter året i Oskarshamn har hon inte tänkt på ännu. Men hon tror att hon blir kvar i Växjö stift.
– Det är det som är bra med att vara ung, jag har tid att prova mig fram och se vad som passar mig och vad jag tycker om att göra. Jag får se helt enkelt. Det blir kul!
Charlotte Granrot Frenberg