För att få den rätta känslan har till och med planteringarna på biskopsgården gjort en tidsresa till 1800-talet.
Frida Hector berättar att växtutbudet breddades allt mer under 1800-talet. Växter från hela världen blev tillgängliga och exotiska växter kom på modet. Bland annat användes färgstarka bladväxter och blommor för att skapa stark kontrast och vackra blickfång.
När Frida Hector skapat de tidsenliga planteringarna har hon fått utgå från det som finns i den moderna plantskolans utbud. Men urvalet är gjort utifrån de växtslag som odlades i rabatterna redan under 1800-talet.
- Både då och nu används heliotrop, nejlikor, verbena, lobelia, tobak, alunrot, sommarljus, silverek, trifolium (klöver), olika gräs och palmer, berättar Frida Hector.
Hon berättar även att prästernas trädgårdar ofta användes som inspiration för församlingsborna för att utveckla både nyttoodlandet med frukt, bär och grönsaker men även för det som planterades för skönhets skull, blommande buskar, rosor och vackra sommarblommor.
- Man kan ju tänka sig att biskopens trädgård, som var anlagd som en fruktbärande trädgård, var en inspirationskälla både för stiftets medborgare och dess präster, säger Frida Hector.