Stiftssidan 16 januari 2026
– Vi vill visa att den mörka bild som målats upp av flyktingar inte stämmer. Nästan alla har tagit studenten och har idag jobb, ett eget boende och ett etablerat liv, säger Anna Gradeen, som varit chef för två HVB-hem och senare engagerad som volontär.
Å 2025 var det tio år sedan den stora flyktingvågen nådde Sverige. Värnamo församling lyckades, tillsammans med de andra församlingarna i närområdet, mobilisera en omfattande beredskap för att ta emot och stödja människor på flykt.
– Det blev en vändpunkt i vår bygd: många människor fann varandra i en situation där man kunde göra skillnad på riktigt. Det förändrade bokstavligen mångas liv, säger kyrkoherde Pär-Magnus Möller.
Återträffen blir ett tillfälle att återknyta kontakter, dela berättelser och blicka tillbaka. Församlingen bjuder in alla som kom till Värnamo eller välkomnade de som kom under åren 2012-2015 från världens alla hörn. Även politiker och media har bjudits in.
– Vi vill påminna alla om allt gott vi kan åstadkomma som samhälle om vi jobbar tillsammans med ett stort engagemang och stor medmänsklighet, säger Pär-Magnus Möller.
Först kom vuxna, inte minst familjer, och därefter fortsatte arbetet med ensamkommande, främst från Afghanistan.
I början behövdes trygga vuxna som kunde guida och erbjuda aktiviteter för ensamkommande ungdomar. Därför bjöd man in till träffar på tisdagar för att mötas, samtala och hitta på saker tillsammans.
När gymnasielagen kom blev det för många omöjligt att fortsätta gå i skolan, på grund av långa avstånd mellan boende och skola. Då lät församlingen dem bo i Mariakyrkan, medan de avslutade sina gymnasiestudier. Församlingen hyrde dessutom boenden på vandrarhem och i Hela Människans lokaler. Alla fick en fadder. Många volontärer öppnade också sina hem och lät flyktingar bo hos dem.
Familjen Jonzon är en av de som öppnat sin dörr. Gunilla och Arne Jonzon höll på att avsluta yrkeslivet och barnen hade flyttat hemifrån. De ville använda sin tid för att hjälpa andra. En afghansk pojke fick flytta in hos dem. Planen var att han skulle stanna en kort tid, men det blev ett par år.
– Det var en välsignelse. Gunilla gick runt med honom och presenterade honom för grannarna så att ingen skulle tro att det var en obehörig som tog sig in hos oss. Tack vare det fick vi en bättre kontakt med grannarna, som började hjälpa till också, säger Arne Jonzon.
De tycker att livet blev så mycket bättre på grund av att de öppnade sitt hem.
– Idag är han som ett bonusbarnbarn! Han har sedan några år tillbaka flyttat till en egen lägenhet och har det bra. Han har en utbildning och en fast anställning, säger Gunilla Jonzon.
Kyrkoherde Pär-Magnus Möller säger att han nästan bara fått positiva reaktioner från församlingsmedlemmarna. Man kände en stor stolthet över det man lyckades med.
Mobiliseringen 2015 har gett honom en starkare tro på samhället, eftersom han såg att det gick att göra bra saker när många står enade. Samtidigt blev han chockad över hur svårt migrationslagen och Migrationsverket gjorde det för människor på flykt.
Han bär också med sig en djup besvikelse över hur samhället har hanterat frågan efteråt.
– 2015 fick vi mycket positiv uppmärksamhet för den hjälp vi gav. Vi uppfattades som hjälpsamma och medmänskliga, som en positiv och konstruktiv kraft i samhället. I dag får vi i stället skäll för det vi gjorde, och många inom politiken målar upp oss som fiender och som en orsak till olika typer av elände. Jag trodde aldrig att ett samhälles moraliska kompass kunde skifta så snabbt som den gjort.
João Figueiredo