När Anna Holmström som tonåring funderade över yrkesval fanns kyrkomusiker inte på kartan. För då skulle hon behöva befatta sig med en orgel.
– Det var det värsta instrument jag kunde tänka mig. Jag tyckte det lät hemskt, säger hon på sitt rättframma sätt, med ett stort leende.
Hon bestämde sig för att låta musikintresset vara en hobby och utbildade sig till civilekonom. Efter examen fanns det inga jobb och det slumpade sig så att församlingen hemma i Agunnaryd utanför Ljungby behövde en kantor.
– Då ringde prästen och undrade om jag inte kunde flytta hem och spela lite, berättar Anna.
Hon hade spelat en hel del i kyrkan efter att ha varit med i kyrkans barnverksamhet, sjungit i kör och kompat någon ungdomskör. Hon kunde spela piano och hade tidigare ryckt in någon söndag. Men någon ytterligare erfarenhet hade hon inte.
– Det var ju helt galet egentligen, plötsligt hade jag en hel tjänst med barnkör, ungdomskör och vuxenkör. Jag sa innan jag började att jag kan ju inte spela orgel, men det ryckte de bara på axlarna åt.
I en av pastoratets kyrkor fanns dock inget piano.
– Ja, och på den vägen är det. Jag fick lära mig spela orgel – och upptäckte att det var kul. Jag fick stöttning av en kollega, men mest fick jag lära mig på egen hand.
Hon jobbade kvar 1,5 år. Sedan ville hon få användning för sin utbildning, innan den blev för gammal.
– Men jag kände ändå att det här vill jag tillbaka till någon gång. Men då tänkte jag att jag kanske skulle trappa ner och frilansa lite, bara för att det är kul.
Efter en tid på redovisningsbyrå fick hon jobb som ekonom på Växjö stiftskansli 2008. Där trivdes hon bra. Musiken fanns kvar som en hobby, bland annat startade och ledde hon en kör för stiftskansliets medarbetare. 2017 bytte hon tjänst och blev enhetschef.
– Det är svårt att byta roll i samma organisation, det kan vara svårt att acceptera att en kollega ska bli ens chef. Så sa alla. Men jag upplevde det verkligen inte så, tack vare alla medarbetare som var så bra. Det var fantastiskt roligt och utvecklande, säger hon.
I samband med att hon drabbades av utmattningssyndrom bestämde hon sig för att satsa på musiken. Tiden kändes rätt – barnen var lite större och hon behövde göra något annat. Det blev en morot för att komma tillbaka igen.
– Att spela orgel blev lite som terapi faktiskt. Att sitta själv och spela i kyrkan, inte öva utan spela bara for fun, berättar Anna.
Möjligheten att studera till kantor på halvtid på Oskarshamns folkhögskola underlättade beslutet. Idag jobbar Anna Holmström som kantor i Högstorpskyrkan i Växjö.
– Det kan tyckas som ett jättestort steg. Men i efterhand kan jag ju se hur allt hängt ihop hela vägen.
Saknar du något från ekonomyrket?
– Nej, är det korta svaret. Det var jätteroligt, men jag känner mig färdig. Kickarna som man – faktiskt - kan få av att få ihop ett bokslut, de kan man få av andra jobb också. Det går inte att jämföra mot euforin efter en avklarad konsert.
Vad är det bästa med jobbet som kantor?
– Kör är nog ändå nummer ett och därefter kommer begravningar. Jag tror du kan fråga vilken kyrkomusiker som helst, begravningar ligger alltid bland det absolut högsta. Där känner jag verkligen att jag gör nytta och kan göra något fint för någon.
Vad vill du säga till den som tvekar inför att byta yrke?
– Framför allt att bara våga – vad är det värsta som kan hända? Och att det aldrig är för sent att byta. Så kör bara.
Charlotte Granrot Frenberg