Internationellt arbete

Vi tror på en Gud som vill det goda för alla människor. Varje människa har rätt till ett värdigt liv. Därför har vi som kyrka ett självklart uppdrag att arbeta även internationellt mot orättvisor och förtryck. Det gör vi genom Act Svenska kyrkan. Vattholma pastorat ingår dessutom i den världsvida kyrkan. I Jesus Kristus är vi syskon och hör ihop med varandra. Därför har vi också ett gemensamt intresse av att lära känna varandra, stödja varandra och be för varandra. Vi vet att andra ber för oss och vi ber för dem.

Vi tror på en Gud som vill det goda för alla människor. Varje människa har rätt till ett värdigt liv. Därför har vi som kyrka ett självklart uppdrag att arbeta även internationellt mot orättvisor och förtryck. Det gör vi genom Act Svenska kyrkan. Vattholma pastorat ingår dessutom i den världsvida kyrkan. I Jesus Kristus är vi syskon och hör ihop med varandra. Därför har vi också ett gemensamt intresse av att lära känna varandra, stödja varandra och be för varandra. Vi vet att andra ber för oss och vi ber för dem.

I församlingens grundläggande uppgift ingår förutom gudstjänst och undervisning även diakoni och mission. Internationella gruppen är motorn i församlingens internationella arbete genom sitt specialuppdrag att bevaka internationella frågor, engagera, inspirera, informera, påverka och ansvara för insamlingsarbete.

I pastoratet finns en internationell grupp representerat i varje församling.
Du är välkommen att vara med i vårt internationella arbete!

Önskar du få veta mera, kontakta Henrik Rosén 070-468 63 86 eller skicka
e-post Henrik Rosén.

Act Svenska kyrkan

Act Svenska kyrkan är en del av ACT-alliansen som består av 150 kyrkor och  biståndsorgan runtom i vår värld. Act vill arbeta för att stärka människors egenmakt och göra det möjligt för alla människor att bli delaktiga i viktiga beslut och bli aktiva deltagare i sina samhällen. Genom att arbeta mot orättvisa maktstrukturer skapar vi en mer rättvis värld.  

Insamlingkampanjer
Två gånger per år är det insamlingsperiod för Act. Dels Julkampanjen som pågår från Första Advent till Trettondedag Jul och dels Fastekampanjen som pågår från Fastlagssöndagen till Palmsöndagen. Då samlas det in pengar som går till olika projekt världen över. Pengarna går till katastrofhjälp i form av mat, tält och medicin men också till mer långsiktiga projekt. Det kan handla om arbete i slummen, att hjälpa gatubarn, till undervisning och jordbruksprojekt. ACT bidrar också till demokratiutveckling, arbetet för mänskliga rättigheter och för att hjälpa kvinnor och flickor.
För att uppmärksamma kampanjerna brukar vi stå vid tågstationerna eller vid affärerna och samla pengar och dela information. Dessutom görs insamlingar vid musikgudstjänster, auktioner och andra evenemang.Vattholma pastorat brukar samla in ca 20 000 kr i kollekter och ca 100 000 kr i gåvor till ACT årligen.
Du får gärna bidra genom att bli månadsgivare eller sätta in ett bidrag till Act. Swish 9001223 eller plusgiro: 900122-3

SKUT - Svenska kyrkan i utlandet
Vi har också regelbundna insamlingar till SKUT= Svenska kyrkan i utlandet. Det är församlingar utomlands för svenskar på semesterresa, eller för de som tillfälligt bor och jobbar på en plats. Man besöker också svenskar som hamnar på sjukhus eller i fängelse utomlands.

Globala veckan
Det internationella arbetet syns också under Globala veckan (i november) då vi brukar ordna skolvandringar för åk 4-5 där de får ta del av ett land, dess historia, kultur, samhällssituation mm. De senaste åren har vi ”besökt” Zimbabwe, Brasilien, Salomonöarna och Syrien. I samband med detta firas Globala mässan i Storvreta och någon temakväll ordnas. 

Vänförsamlingen Highfield, Zimbabwe
Vattholma pastorat har en vänförsamling i Zimbabwe som du kan läsa mer om under fliken: Vänförsamling i Zimbabwe.

Fairtrade
I våra tre församlingar finns även försäljning av fairtrade varor eller som det heter på svenska: Rättvisemärkta varor. Du kan läsa mer om det under fliken: Fairtrade 

Bön för en värld i nöd
Gud vi ber till dig för alla människor som lever i nöd. För de förtryckta och förföljda, för de som saknar mat och ett hem att bo i, för de som lever i krig och på flykt, Gud var med dem alla. Gud vi ber om fred och rättvisa, om frihet och möjligheter till sjukvård och mat. Vi ber för de som arbetar för en mänskligare värld. Vi ber att också vi får mod och kraft att gripa in och hjälpa till när det behövs. Vi ber om handling och inte bara vackra ord- både när det gäller oss själva men också från de som har makten. Vi ber om att din kärlek ska fylla oss så att vi får generösa hjärtan. Tack för att vi alla är dina älskade barn och att vi får finnas till för varandra på denna jord. Amen  

 

Internationella gruppen i Vattholma pastorat

Gunborg Alex, Kristina Lockner, Gunnel Axelsson, Karin Wijk, Magnus Wijk, Åsa Thorsell Bonnevier, Bengt Svedlund, Martin Svensson, Ulla-Karin Zetterström, Markus Cifuentes, Eva Åsjö, Jenny Storm och Henrik Rosén.

KYRKBÄNKEN nr 4 2018
Vattholma pastorat har en vänförsamling i Zimbabwe. Den heter Highfield, ligger i
huvudstaden Harare och hör till ELCZ = Evangelical Lutheran Church of Zimbabwe.
Det märks inte alltid så mycket att denna relation finns men under gudstjänsterna
på söndagarna ber vi alltid för Highfield och vi vet att man i Highfield ber för oss.
Vi brukar också fira Sondomässan varje år. Det är musikgudstjänst med inspiration
från Zimbabwe där vi får sjunga både på svenska och shona. Shona är ett av de
största språken i Zimbabwe.

Vart fjärde år reser två personer från vårt pastorat till vår vänförsamling i Zimbawbe, vartannat år får vi glädjen att under tio dagar ta emot två personer från vår vänförsamling. I september var det dags för Vattholma pastorat att ta emot pastor Patrica Jabedu och församlingsengagerade Charles Siziba.

När vi får besök från Higfield vill vi att de som kommer ska få träffa människor i alla
åldrar och uppleva hur våra församlingar fungerar. De ska få uppleva en del av våra
samhällen och ha möjligheter att samtala om allt som känns viktigt.

Varje församling i pastoratet har en internationell grupp och ansvaret för vänförsamlingskontakten är en viktig uppgift för dessa grupper.
Här följer några reflektioner och rapporter från Charles och Patricias besök av några i de internationella grupperna.

Elsa Westberg, präst i Ärentuna församling

 

Kristina Lockner, Charles Siziba och Patricia Jabedu
  • Torsdagen var det mottagningsdag för oss som erbjöd husrum. Det här året var det bekanta ansikten som dök upp. Charles var vår chaufför och följeslagare när Ulla-Karin Zetterström från Ärentuna församling och jag var där för sju år sedan. Patricia fick vi möta när hon gjorde praktik i Knivsta 2016. Startsträckan för att få gång ett samtal var därför kort.

    På lördagen skördade vi äpplen som vi tog till Per Wilhelmssons fruktpress från 50-talet. Den fungerade utmärkt och frambringade utsökt äppelmust. Charles filmade intresserat hela förloppet.

    På måndagen följde gästerna med mig till skolan i Vattholma där jag är lärare. Där fick de möta elever i årskurs 4 och 5. Eleverna var ivriga att ställa frågor och ville aldrig sluta.
    Patricia var imponerade av deras omvärldskunskap, politiska kunnande och frimodighet.

    Gunnel Axelsson, Vattholma

 

  • Den 24 september gick i bondens tecken för Patricia och Charles. På förmiddagen fick vi träffa Anders Wilander från Ärentuna, pensionerad forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitetet. Han har också jobbat i flera länder, bland annat Zimbabwe. Sedan blev det ett stopp hos Mats och Christina Mattson i Forssa. Mats berättar om hur jordbruket i Forssa har ändrats de senaste 70 åren.

    Vi hade också tur. På ladugårdsbacken stod Christer Larsson, som tillsammans med sin bror Torbjörn driver
    Vansta lantbruk. Tack Christer för att du gav oss av din tid och visade några av era fantastiska stora maskiner. Charles och Patricia var euforiska över att få sitta i dem. Tack också för denna tanke du gav oss Christer. På Charles gård i Zimbabwe på 50 ha kan sex familjer leva, och Charles har fem anställda.
    På Vansta lantbruk finns två familjer, men Christers fru behöver jobba utanför gården.

    – This was a good day. Real good!
    Thank you all, säger våra gäster innan det är dags för lite mat och körövning
    med kyrkokören.”

    Gunborg Alex, Tensta


  • Vid tidigare besök från vänförsamlingen har vi inte alls kunnat prata om den politiska situationen i Zimbabwe då det var för känsligt när Mugabe fortfarande hade makten. Nu kunde våra gäster försiktigt börja berätta om de politiska förändringarna. De var glada att sommarens val genomfördes
    utan för mycket våld, de var lättade över att situationen nu var lugn. Det ekonomiska läget är tungt och arbetslösheten är hög. Förhoppningen är dock att den stabilare situationen nu ska göra att utländska
    företag ska våga investera så att den ekonomiska situationen ska bli bättre. Detta gjorde att vi till och med fick direkta uppmaningar att komma till Zimbabwe och starta företag.

    Den stora arbetslösheten påverkar församlingarna på flera sätt. Den drabbar många församlingsmedlemmar och gör det svårt för medlemmarna att bidra ekonomiskt till församlingen. Det blir svårt att ge lön till den anställda prästen och driva det sociala arbetet. Trots det har församlingarna en stark verksamhet med många frivilliga som engagerar sig i de mycket välbesökta gudstjänsterna. Många ledare finns i barn- och ungdomsarbetet, samt för kvinnornas och männens välbesökta grupper där man delar mycket och hjälper varandra.

    I alla församlingar i ELCZ finns Vashandiri (kvinnogruppen) och Svapupu (männens grupp) som förutom regelbundna samlingar på olika nivåer i kyrkan också ofta har ett aktivt utåtriktat arbete.
    När vi hör deras berättelser blir vi inspirerade och utmanade i hur vi här i Storvreta och hela Vattholma pastorat ska kunna vara kyrka på ett relevant sätt som gör att många vill vara med. Många av oss som var med på olika sätt under detta besök känner nu att vår känsla av samhörighet med kyrkan i Zimbabwe har stärkts och att vi vill fortsätta att dela genom att berätta för varandra om våra glädjeämnen och svårigheter. Naturligtvis vill vi fortsätta att be för varandra. Det är ett fint uttryck för att vi trots många
    olikheter får känna att vi hör ihop.”

    Henrik Rosén, Storvreta