Att rekrytera kyrkomusiker

Kyrkomusikerns uppdrag är att leda och utforma musiken i Svenska kyrkans församlingar. Uppdraget rymmer dimensioner av konstnärlig, liturgisk, teologisk, teoretisk, pedagogisk och strategisk art. Kyrkomusikern inspirerar, utbildar i och leder församlingens sång, körverksamhet och instrumental­undervisning samt annan musikalisk verksamhet.

Oavsett befattning kan kyrkomusiker till stora delar ha samma eller åtminstone likartade arbetsuppgifter. Det som skiljer befattningarna åt är längden och avancemanget på den musikaliska fackutbildningen och därmed de förväntningar arbetsgivaren kan ha på exempelvis teknisk och konstnärlig skicklighet. Oavsett befattning kan en kyrkomusiker ha en viss inriktning, exempelvis körledning i olika ålderskategorier, solistiskt orgelspel, undervisning, solistisk sång, komposition, liturgisk sång, orkesterledning med mera. 

I Svenska kyrkan finns tre kyrkomusikerbefattningar: kantor, organist och försteorganist*. Begreppet försteorganist indikerar endast att en befattningshavare har en avancerad konstnärlig utbildning och säger i sig inget om vederbörandes arbetsuppgifter (se vidare nedan). En organist kan ha körledning som sitt specialområde, en kantor kan vara fokuserad på orgelspel och vice versa. För samtliga kyrkomusiker gäller enligt examensordningen för Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen att de ska ha tillägnat sig färdigheter i både orgelspel och kör- och ensembleledning i sådan grad att de kan leda församlingssången
 
* För varje domkyrka finns en domkyrkoorganist som enligt kyrkoordningen ska vara försteorganist. Församlingar och pastorat kan också använda ytterligare benämningar för olika musikerbefattningar, både för dem som kräver kyrkomusikerbehörighet och för befattningar som församlingen väljer att inrätta utan behörighetskrav.

Den som utbildar sig till kyrkomusiker för tjänst i Svenska kyrkan går en tredelad utbildning, dels en musikalisk fackutbildning med inriktning kyrkomusik, dels stiftsförlagda utbildningsmoment och så en särskild pastoralteologisk utbildning för kyrkomusiker som anordnas av Svenska kyrkans utbildnings­institut.

Den musikaliska fackutbildningen ges i Sverige vid fyra musikhögskolor och vid fem folkhögskolor. Studier vid musikhögskola leder till konstnärlig kandidatexamen efter tre års heltidsstudier och konstnärlig masterexamen efter ytterligare två år. Folkhögskolornas utbildning resulterar i en folkhögskoleexamen. Efter eller parallellt med de musikaliska studierna genomgår den blivande kyrkomusikern åtta veckors stiftsförlagd praktik, åtta till tio dagars mötesplats stift – student (MSS) samt en pastoralteologisk utbildning om 20 veckors heltidsstudier.

År 2018 ändrades kyrkoordningens bestämmelser om kyrkomusiker. Dels inrättades Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen som grund för behörigheten att verka som kyrkomusiker i Svenska kyrkans församlingar, dels infördes en ny befattningsbenämning, försteorganist. Svenska kyrkans kyrkomusiker­examen ges på tre nivåer, A, B och C, vilka anger nivån på den examinerades musikaliska fackutbildning, konstnärlig masterexamen, konstnärlig kandidatexamen respektive konstnärlig högskole- eller folkhögskoleexamen i kyrkomusik. För varje nivå av examen finns en motsvarande befattnings­benämning, försteorganist, organist respektive kantor. Se fig 1.

De utbildningskrav som gällt sedan 2010 förtydligades 2018 med inrättandet av Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen och innebär att det i ett par fall finns en tidsmässig differens mellan äldre och nyare utbildningsvägar. Tidigare fanns två befattningsnivåer, kantor och organist. För att kvalificera sig till den högre nivån, organist, krävdes fyra års utbildning. Med gällande bestämmelser finns tre befattningsnivåer, kantor, organist och försteorganist. Att kvalificera sig till den högsta nivån, försteorganist, tar nu 5,5 utbildningsår, medan det för mellannivån, organist, nu räcker med 3,5 års utbildning. Se fig 2.

Kyrkomusiker är ett samlande begrepp för de som är behöriga att vara just kyrkomusiker i Svenska kyrkan. Behörig är den som avlagt Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen och även den som enligt valideringsbestämmelser samt den som efter valideringsansökan hos kyrkostyrelsen ska anses ha denna examen. Definitionen av begreppet kyrkomusiker i kyrkoordningen innebär att begreppet skyddas, så att det i församlingssammanhanget ska reserveras för behöriga kyrkomusiker. 

Även befattningsbenämningarna försteorganist, organist och kantor är skyddade och ska användas endast för dem som är behöriga på respektive nivå. För de anställda som har musikaliska arbetsuppgifter och som inte är behöriga kyrkomusiker får andra begrepp väljas än de som redovisas här.

En församling som för kyrkomusikaliska arbetsuppgifter väljer att anställa en person som inte är behörig kyrkomusiker kan på olika sätt uppmuntra och stödja den anställde att inte dröja med att fullborda en kyrkomusikerutbildning och uppnå behörighet. Det kan vara svårt eller omöjligt att vända tillbaka till en tidigare utbildning och göra klart en rest, bland annat eftersom utbildningsordningar förändras. 

Begreppet försteorganist anger kyrkomusikerns utbildningsnivå, inget annat. För alla som är behöriga till försteorganistbefattningar gäller att de uppfyllt de utbildningskrav som vid respektive examenstidpunkt gällt för kyrkomusikerbehörighet på den högsta befattningsnivån.

I alla behörighetsgivande kyrkomusikerutbildningar ingår bland annat orgelspel och kör- och ensembleledning. Såväl försteorganister som organister och kantorer är utbildade för att sköta psalm- och annat orgelspel i församlingens gudstjänster och konserter samt organisera och leda körverksamhet av olika slag. Graden av avancemang inom de olika områdena beror dels av utbildningsnivån, dels av individuell inriktning och fördjupning. 

Med befattningsbenämningen försteorganist följer inte av kyrkoordningens eller andra bestämmelser några särskilda uppgifter, till exempel att vara arbetsledare. Eftersom begreppet försteorganist enbart indikerar utbildningsnivån kan en församling ha flera försteorganister. Fördelningen av arbetsuppgifter mellan försteorganister och andra kyrkomusiker kan ske oberoende av det möjligen lite vilseledande förledet förste- i benämningen försteorganist, men församlingen kan välja att på grund av den fördjupade kompetensen hos en försteorganist fördela särskilda arbetsuppgifter. Det kan exempelvis vara att ha samordningsansvar för kyrkomusiken i ett pastorat, att ha ett särskilt fokus på orgelpedagogiska perspektiv, att ta ett övergripande ansvar för församlingens körverksamhet. Det kan också vara att vara arbetsledare, men då kan det krävas särskild fortbildning för det. 

Inför inrättandet av Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen 2018 sändes ett genomarbetat förslag på remiss till ett stort antal församlingar och till samtliga stift och kyrkomusikerutbildningar. Flera remissinstanser såg positivt på att de två befattningsnivåerna kantor och organist kompletterades med ytterligare en nivå, försteorganist, varvid det kom att bildas en trestegad karriärstege. Man påpekade dock att en förutsättning för att det skulle fungera som en karriärstege som stimulerar till fördjupade musikstudier är att församlingar inrättar försteorganisttjänster och att lönenivån på dessa avspeglar utbildningens längd och grad av specialisering. 

Inledningsvis tvekade man på en del håll kring att införa försteorganistbefattningar, dels beroende på missuppfattningen att det skulle kunna finnas endast en försteorganist i en församling, dels på grund av en förment osäkerhet kring tillgången på behöriga kyrkomusiker på A-nivå. Det råder förvisso brist på nyutbildade kyrkomusiker, men bilden behöver kompletteras. De som har en äldre fyraårig organist­examen, vilken utfärdades fram till omkring år 2010, anses per automatik ha Svenska kyrkans kyrko­musiker­examen på B-nivå och är alltså behöriga till organistbefattningar. Om de varit yrkesverksamma som kyrkomusiker i minst fem år, vilket är fallet för de allra flesta i denna grupp, kan de ansöka om validering till A-nivå. Under de senaste åren har ett stort antal personer med den äldre organistexamen validerats till A-nivå av Svenska kyrkans utbildningsinstitut. I nuläget är tillgången alltså relativt god på kyrkomusiker med A-behörighet. Om församlingar inrättar försteorganisttjänster finns gott hopp om att få behöriga sökande samtidigt som det sänder en signal till dem som är under utbildning att ta såväl konstnärlig kandidat- som masterexamen och därmed bli behöriga på A-nivå. Med en sådan utveckling kan kompetensnivån hos den samlade kyrkomusikerkåren bibehållas och eventuellt också stärkas. På senare tid har flera församlingar tagit detta ad notam och inrättat en eller flera försteorganisttjänster.

När en präst eller diakon ska anställas prövar domkapitlet de sökandes behörighet. När en kyrko­musiker­tjänst ska tillsättas är det den anställande församlingen eller pastoratet som har att genomföra behörighetsprövning av de sökande. Det är av vikt att denna behörighetsprövning verkligen sker.

För att en person ska vara anställningsbar som kyrkomusiker i Svenska kyrkan krävs enligt kyrkoordningen att vederbörande är behörig, antingen genom att ha avlagt Svenska kyrkans kyrkomusiker­examen på A-, B- eller C-nivå eller genom att personens utbildningsbakgrund – inklusive yrkeserfarenhet i vissa fall – inom ramen för Svenska kyrkans eget valideringssystem befunnits motsvara Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen på någon nivå. Den som var behörig enligt äldre utbildningsordning är enligt beslut av kyrkostyrelsen per automatik validerad i relation till Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen. 

Eftersom det över tid funnits en rad olika examens- och utbildnings­bevis är det inte alltid enkelt att avgöra om en sökande är behörig, utan man kan behöva konsultera sak­kunskap. De dokument som sedan 2018 styrker kyrkomusikers behörighet är enhetligt utformade för att underlätta den anställande församlingens behörighetsprövning. Det finns två typer av dokument: examensbevis och valideringsintyg. På dessa dokument står det tydligt om den person som avses har eller ska anses ha Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen på A-, B- eller C-nivå (se bild nedan). Om en sökande har äldre examensbevis och inte har låtit validera sin utbildning är det svårare att göra en bedömning och det rekommenderas att den anställande församlingen anlitar sakkunskap, t ex hos stiftsmusikern.

Den som genomgår de utbildningsdelar som krävs för Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen får ett examensbevis. Av den diplomliknande förstasidan framgår om examen avser A-, B- eller C-nivå. På bevisets andra sida redovisas bland annat vilken musikalisk fackutbildning som ligger till grund för examen. Utbildningsbevis för denna utbildning finns också med som bilaga, så att det är möjligt att utläsa betygsnivåer i olika ämnen.

I samband med införandet av Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen beslutade kyrkostyrelsen om valideringsbestämmelser. De innebär dels att de äldre svenska kyrkomusikerexamina som förut varit behörig­hets­givande nu per automatik är validerade till någon av de tre nivåerna i Svenska kyrkans kyrko­musikerexamen, vilket framgår av en valideringstabell i bestämmelserna om kyrkomusikerexamen (SvKB 2018:1), dels att en person med en utbildningsbakgrund som inte finns upptagen i validerings­bestämmelserna kan ansöka om validering. 

Den som fått sin ansökan om validering godkänd får ett valideringsintyg, där det framgår att personen ”ska anses ha” Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen. Den vars äldre examen redan är validerad med automatik genom valideringstabellen kan begära utfärdande av valideringsintyg. 

Eftersom bestämmelserna som infördes den 1 juni 2018 ska tillämpas vid nyanställning och eftersom utfärdandet av valideringsintyg är en pågående process tar det tid innan allt får genomslag. Fullt genomförda innebär emellertid de nya bestämmelserna att det finns ett enkelt sätt att kontrollera om någon är behörig. Vederbörande ska kunna uppvisa antingen ett examensbevis eller ett valideringsintyg där det framgår att hon eller han avlagt eller ska anses ha Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen. På båda dokumenttyperna anges tydligt om det rör sig om nivå A, B eller C.

Den som har nyare utbildning styrker sin b­ehörighet med examensbevis för nivå A, B eller C med det utförande som syns till vänster ovan. Den som har äldre utbildning kan – ibland efter prövning av kyrko­styrelsen – styrka sin behörighet på någon av nivåerna A, B och C med ett valideringsintyg som ser ut som ovan till höger.

Den som har en äldre svensk utbildning som är automatiskt validerad måste inte uppvisa ett valideringsintyg vid ansökan om tjänst. Den anställande enheten kan med hjälp av validerings­bestämmelserna avgöra om vederbörande är behörig. Här kan det dock vara extra klokt att rådfråga någon sakkunnig.

Den som har utländsk utbildningsbakgrund behöver ansöka om validering hos kyrkostyrelsen. Svenska kyrkans utbildningsinstitut, som utför valideringsarbetet på uppdrag av kyrkostyrelsen, prövar varje enskilt fall. När det gäller den musikaliska fackutbildningen tar utbildningsinstitutet alltid sin utgångs­punkt i UHR:s bedömning av den aktuella utbildningens motsvarighet i det svenska utbildnings­systemet. 

Handläggningen av valideringsärenden avseende personer med kyrkomusikerutbildning från andra länder än Sverige har tydliggjort behovet av kompletteringsmöjligheter på olika områden. Eftersom bakgrunden kan se väldigt olika ut behöver det göras en bedömning i varje enskilt fall av vilka kompletteringar som erfordras för att en person ska bedömas ha en utbildningskombination som motsvarar den som ligger till grund för Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen. Svenska kyrkans olika instanser har alla ett ansvar för att den som visar intresse för tjänst som kyrkomusiker i Svenska kyrkan får rätt vägledning.

Slutligen ska något sägas om dokument som kan vara förvirrande vid behörighetsprövning, då de inte visar på behörighet till kyrkomusikertjänst, trots att de vid första anblicken kan se ut att göra det.

I förteckningen nedan listas en del av de dokument som skulle kunna ge sken av att ge behörighet. Den som har att genomföra en behörighetsprövning behöver noggrant kontrollera att de dokument som är ämnade att styrka en sökandes behörighet inte indikerar att en utbildning inte fullbordats eller att det saknas utbildningsdelar som krävs enligt bestämmelserna om Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen.